Jag vill chocka på snygg-Tofta
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tofta, naturligtvis. Och då alltid den södra delen, det som i folkmun fortfarande kallas för snygg-Tofta.
Det är där det händer, det är där grabbarna visar upp sina bänkpresstrimmade överkroppar (lustigt nog har många glömt att träna ben vilket kan se lite lustigt ut), och en och annan silikoninplanterad tjej solar topless.
Där satt vi på rad i brassestolar och försökte se coola ut bakom solglasögon, och det gällde att vara där i tid om man skulle få bra platser.
Då räckte det med en handduk, en brassestol, badbyxor och en flaska vatten för en lugn dag i solen.
Det ser inte riktigt ut så nuförtiden när jag beger mig till stranden.
För det första åker vi inte till snygg-Tofta. Om det blir Tofta överhuvudtaget så väljer vi alltid ful-Tofta, alltså norra delen nedanför strandpanget. Det är där vi kvalar in idag bland de andra barnfamiljerna där papporna kan ha hår på ryggen utan att skämmas och ingen bryr sig om hängbröst.
För det andra har vi så mycket grejer med oss att det ser ut som om vi är på väg att flytta. Förutom två ungar blir det minst en barnvagn, två smockfulla väskor, en kasse leksaker och några solstolar.
Att åka till stranden med en ettåring och en treåring är ett så stort projekt att jag inte fattar att vi alls försöker oss på det. Och efter en timme, när vi är fullständigt utpumpade och bestämmer oss för att åka hem, då ska vi packa ihop allting igen.
Om det inte var så förbaskat dyrt skulle jag byggt en swimmingpool direkt hemma på tomten.
Sen skulle jag inte åkt hemifrån på hela sommaren.
I den evigt pågående byggdebatten som rasar på ön mässar Nypelius, Thomsson och deras lierade "havsutsikt, havsutsikt, havsutsikt" som ett mantra.
Ungefär som om att bygga med havsutsikt vore ett måste för att uppfylla drömmen om 65 000 gotlänningar.
Jag tror att de för det första överskattar betydelsen av havsutsikt, och för det andra så börjar de i fel ände.
För att få folk att flytta hit behöver vi 1) ordna fler jobb 2) sänka kommunalskatten och 3) få folk att förstå att ön inte sjunker i havet på vintern.
Vi kan ha hur mycket hus som helst med havsutsikt, men om de som ska bo där inte får något jobb lär de fina husen bli semesterbostäder åt folk som betalar sin skatt i Danderyd.
Från det ena till något helt annat. Det är lite taskigt att raljera över tyskar, lite som att sparka på nån som redan ligger. Men jag kan inte låta bli.
Har ni hört att Ikea-Ingvars liv har blivit opera? Gissa var?
"Das Wunder von Schweden - eine musichalische Möbelsaga" heter den, och beskrivs som "en musikalisk biografi i hambotakt", där historien om Ingvar Kamprad berättas till tonerna av svensk folkmusik.
Jag trodde först att det var ett skämt, för det finns liksom inget slut på det roliga. En musikalisk möbelsaga! Opera! På tyska! I hambotakt! Till svensk folkmusik!
För mitt inre öga ser jag en tysk utklädd till en ung Kamprad framför rödmålade Elmtaryd-kulisser i papier maché. Tysken stämmer upp en operatrudelutt om hur det gick till när Ingvar uppfann bokhyllan Billy. I hambotakt.
Jösses. Bara i Tyskland mina vänner, bara i Tyskland.
Om jag bara orkade skulle det vara kul att chocka en gång och släpa ned ungar och leksaker och all annan bråte tidigt som attan på snygg-Tofta. Sen skulle jag bre ut tio handdukar mitt i smeten och bara sitta där och låta kidsen kasta glass på varandra och den vältrimmade och silikonfyllda omgivningen en hel dag.
Det hade varit humor.
Men jag tror inte jag orkar.
Nisse tyckte att jag var för negativ i förra veckans lista då jag klagade över saker som gått mig emot. Och eftersom jag är känd för att vara lyhörd och ta till mig kritik kommer nu en helt annan lista!
Fem saker som gått min väg den senaste tiden.
1) Vi seglade skjortan av konkurrenterna i kappseglingarna i Valleviken både i lördags och söndags. Det var banne mig på tiden!
2) Mitt fotbollslag, Kappelshamn, har inte direkt rosat marknaden den här säsongen i femman. Men i torsdags tvålade vi till Hansa/Hoburg borta med 5-1. Nu vänder det!
3) Ungarna är friska båda två efter en dryg veckas misär. Knappt man vågar skriva det, för nu åker de väl på nån magsjuka istället...
4) Sommarvärmen har kommit och treåringen har inte bett att få vantar på sig på flera veckor!
5) Vår enorma jasminbuske har slagit ut och det luktar fantastiskt i hela trädgården. Särskilt gott luktar det de ljumma kvällarna när vår betongaltan fortfarande är solvarm under fötterna, skuggorna blivit långa, lugnet har lagt sig i barnkammaren en trappa upp och det enda skarpa ljudet är pysandet från folkölsburken jag just öppnar.