Jakt på klänning Butler i T-banan
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ingen lämplig klänning fanns i garderoben, ingen klänning överhuvudtaget. Den gamla trasan från Julia hade åkt i grovsoporna för länge sen. Nu var goda råd dyra.
Festen skulle vara på en lördag, på fredagen satte jag mig på tunnelbanan in till city för att leta i modeaffärerna.
Oroa dig inte, sa jag till mig själv. Säkert hittar du det idealiska plagget hos Ströms och kan åka hem till förorten direkt, alla bekymmer ur världen.
Men nej, i den klassiskt dyrbara affären fanns absolut ingenting kvar så här i slutet av sommarrean. Särskilt inte större storlekar.
Större storlekar alltså, fortsatte gatan ned till en butik känd för sådana. Även där var det utplockat efter rea. Återstod en del sladdriga klänningar i murriga mönster som tycks hänga med år ut och år in.
- Om du vill se apart ut så gå till Marimekko, hade en modemedveten kompis föreslagit.
Helt visst såg somliga skynken i svartvitt aparta ut så det förslog. Men också här lyste storlekar över 44 med sin frånvaro.
Nu började nerverna pirra. Tänk om det var omöjligt att uppbringa en klänning till kalaset. Den nu rätt svettiga stadspromenaden fortsatte i riktning mot det berömda varuhuset NK. De har åtminstone kafé och toaletter, så mycket var säkert.
En trappa upp i köptemplet huserar damavdelningen. Började med dalande mod i en liten märkesaffär med massor av små chica cocktailklänningar.
- Har ni den här i 46? Expediten, en ung tjej, såg ut som att "finns det såna enorma männscher, inte i min värld i alla fall".
Det var bara att med skammens rodnad på kinderna släntra iväg till nästa boutiqueutrymme på våningsplanet. Samma sak där. Knappt ens 44:or göre sig besvär.
Nu började paniken komma, kunde ju inte gå på bättre fest i fransiga jeans.
Men orken var slut och det var bara att sätta sig på tunnelbanan hem igen. Och gripa efter sista halmstrået. Kanske hade gallerians affär med damiga kläder fått inte något nytt sen i går.
Verkade knappast så men en vänlig medelålders expedit dök upp och mot min vana bad jag om råd. Kvickt, ge mig en 46:a, kosta vad det vill!
Och se, vips trollade hon fram den perfekta klänningen dessutom med ett rea-på-rea-pris.
BUTLER I TUNNELBANAN, kvällstidningarnas rubriker lät som ett aprilskämt. Själv såg jag framför mig en lätt bakfull Bertie Wooster i nonchalant pose på tunnelbanesätet, butlern Jeeves serverande dagens första uppstramande draja. Som i P G Wodehouse böcker alltså.
Men så kul var det inte. Tanken är att den jäktade storstadsmänniskan ska kunna få vardagsservice i lokaler anslutna till tunnelbanestationerna. Till exempel ska man kunna släpa sina smutsiga kläder dit på morgonen och hämta dem rena på kvällen.
Är detta svaret på Rut och hennes hushållsnära tjänster så verkar det sökt, minst sagt.