Julen 2008 den bästa i mitt liv
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är juldagens kväll när detta skrivs och jag är så trött så jag vill kräkas. Jag vill även kräkas för att få upp lite av all maten som ligger i min mage och gror. Just vid den här tiden på året är det väldigt jobbigt att ha samma tarmtömningsintervall som sin mormor - var tredje dag ungefär.
Jag har just lagt min lilla tjej. I säkert 20 minuter stod hon bredvid mig i sin spjälsäng och pratade. Om hästar, hundar och höns, som hon sett idag, pratade hon. Om traktorn som körde vagnen som vi åkte på idag, för att komma ner till hela släktens smultronställe, Talle, långt nere i skogen längs med kusten i Rone. Om favoritkompisarna "Il´n (Elin) och "Nonna" (Jonna) och om gammelmommo "Lalla" som satt i en "bill" (bil) när vi träffade henne idag. Om "mammo" och "mommo" och om "babbas bill" som hon sovit i idag, medan vi kört de fem milen från stan, ut till min hemsocken och tillbaka igen.
Till slut tog hon mjukisigelkotten som hon fått av pappas kompis, "Annan Kille", i famnen och stensomnade.
På juldagen har nämligen min släkt som tradition att klä på sig jättemycket kläder och ta traktor och vagn ner till havet. Där grillar vi korv, leker i snön om det finns någon, dricker dricke och umgås. En alldeles underbar dag med de som känner en bäst har vi haft idag och lillungen lär nog prata om den länge, så många nya upplevelser som den lilla stadsungen fick idag.
Imorgon hägrar annandagskalas med samma släkt och i samma socken så då blir det till att sätta sig i bilen igen, denna gång lite mer uppklädda och med packning för eventuell översovning om Far i Familjen känner för att ta en grogg. För groggas lär det göra. Och sjungas och kanske till och med dansas, om utrymmet räcker till.
Vi är runt 30 personer i släkten nu och i skrivande stund sliter säkerligen moster Mari sitt hår för att få till bordsplaceringen i det nyrenoverade köket. För fem år sedan, när samma moster hade kalas förra gången, var det så trångt att alla helt enkelt fick klämma sig ner på varsin stol och sedan sitta där.
Det hela resulterade i en fest vi aldrig kommer att glömma. Och det där med utrymme löste sig när ett av barnbarnen tog mormor i famnen och ställde sig och dansade med henne i soffan, till mostrarnas skönsång.
Men självaste julen började faktiskt med Grinande. Vi lämnade bort dottern i två dagar och städade huset. Redan då bröt jag ihop. Av trötthet och andfåddhet och Den Heliga Julfadern tog hand om nästan hela rubbet.
Dan före dopparedan var det dags igen för en grinstund, denna gång åter av trötthet, lite oro för bebisen som sparkar i min mage, men främst av oro för att julen inte skulle bli bra. För att vår första egna julafton skulle bli tråkig och konstig och inte alls som VANLIGT. Jag har ju så svårt för förändringar!
Men så kom julaftonsmorgon och vi tog ut lillan i kylan på julpromenad. Vi skalade perar och åt lunch och städade lite till, innan våra familjer anlände. Ett helt rum fylldes med julklappar och sambons bror lovade att vara tomte. Vi såg på Kalle Anka och min lillebror spelade julsånger på sin spelande slips för vår dotter.
Gubbarna tog varsin öl och mamma kokade brysselkål för första gången i sitt liv. Farmodern tog hand om bajsblöjorna och själv la jag mig och vilade en stund och bara lyssnade på dem, våra fantastiska familjer. Njöt av julefriden en stund, innan tomten kom och ett kaos av paket och papper uppstod. Jag fick bara fina saker och jag märkte att det ännu är skitroligt med julklappar, fast jag snart är en 24-årig tvåbarnsmorsa.
Till slut var dottern så trött så hon bara skrek rätt ut så då fick alla åka hem och vi hade en mysig familjestund i soffan, med russin och filmjölk. Och när hon äntligen somnade så inträffade det som jag har fantiserat om och längtat efter i, ja, hela mitt liv i princip. För jag blev friad till!
Precis så där som jag alltid fantiserat om var det. Vid julgranen, med alla ljusen och med all julefrid, så friade han som jag är så jäkla kär i - till mig! Jag har någon som vill vara med mig för alltid! Någon som vill skaffa barn med mig och någon som älskar mig fast mina lår är jättestora och fast jag är jätteelak på morgnarna! Hur häftigt och stort är inte det?!
Sen var vi tvungna att vara vakna till klockan tre på morgonen och prata om hur kära vi är och om vår framtid. Om alla fina och härliga stunder vi ännu ska ha tillsammans och om alla gräl vi ännu ska gräla och alla jobbiga saker vi ska stötta varandra igenom.
En vacker dag blir det bröllop, men först ska vi leva tillsammans i nöd å lust skitlänge, innan vi slår till.
Och så gick det till när jag äntligen fick bli förlovad. Trolovad. Någons fästmö. Så gick det även till när julen 2008 blev den allra finaste och bästa julen i mitt liv.
Gott nytt år på er!