27 december
Vet inte riktigt hur jag ska börja.
Jag är så in i h-e förbannad och frustrerad och i det sinnelaget har jag svårt att skriva. I vår civiliserade och lagom välpolerade värld bör man inte skriva skit och piss om man vill bli tagen på allvar, trots att det är just skit och piss man menar.
Så därför ska jag försöka uttrycka min ilska med ett mera godtagbart språkbruk i resten av den här krönikan.
Frustration kan jag däremot skriva, det är godkänt. Och frustration har jag känt när jag läst tidningarna, tittat på TV och lyssnat på radion de senaste veckorna.
Carema. Hur tänker borgarna, ledda av moderaterna, när de tror att privatisering av äldrevården (och annat) blir både bättre och billigare när den drivs av vinstgiriga bolag?
Chefernas välfärd. Ann-Christin Kullberg, den avgående hälso- och sjukvårdsdirektören på Gotland, får nästan en miljon i avgångsvederlag när hon slutar, samtidigt som hon börjar ett nytt jobb i Stockholm med 79 000 kronor i månadslön. Men några planer på att ändra någonting i kommande anställningsavtal för Regionens höga chefer finns inte.
Bankerna. Riksbanken sänker styrräntan, men bankerna vägrar sänka utlåningsräntan för sina kunder. Något girigare än bankväsendet är svårt att hitta.
Moderater. De kör obekymrat sitt "race" för de redan besuttna, något annat är inte att vänta. Mycket måste hela tiden ha mer. Mycket mer. Men att folkpartister och centerpartister utan knorr decimerar sig själva till lydiga knähundar är obegripligt.
Klyftorna i världen blir allt större, orättvisorna allt tydligare. De starka och de rika roffar åt sig på bekostnad av de fattiga och röstsvaga. På Gotland: För tio år sedan tvingades ett 40-tal familjer ansöka om julbidrag från Frälsningsarmén i Visby.
I år var antalet närmare 150!
Folk med så kallat vett och sans och förnuft förfasar sig över den låga nivån på insändarna på nätet, bland annat på helagotland.se. Pissrännan kallas den avdelningen föraktfullt för. Men vadå? Folk är ju förbannade på alla orättvisor! Och även om de kanske inte uttrycker denna ilska direkt sofistikerat och språkligt anständigt, så är de ändå värda att lyssnas på.
När jag jobbade på Expressen hade vi en redaktionschef som hette Edgar Antonsson. Vid firmafesterna, som ofta var ordentligt "blöta", blev han alltid utskälld av berusade medarbetare. Jag frågade en gång Edgar om han inte var väldigt trött på alla dessa påhopp.
- Tvärt om, svarade han. Jag lyssnar alltid väldigt noga, för när folk är tillräckligt berusade vågar de säga vad de innerst inne tänker. Och det tar jag till mig.
Så politiker, och andra, läs "pissrännan" ibland - och "ta till er"!
Källingfikat, ett femtontal kvinnor här på sydligaste udden, har hyrt en buss för att på fredag åka till Visby och delta i den stora protestmarschen mot utarmningen av den gotländska landsbygden. De vill att alla, kvinnor och män, ska följa med.
Men låt mig vara fördomsfull. Minst nittio procent av passagerarna kommer att vara kvinnor. Och i själva protesttåget: Sjuttio procent.
Egentligen hade jag också tänkt skriva om spikstremming från När, om kärlek och apelsingriljerad skinka i Norrbotten, om priset på otvättade ägg och om min juldricke. Men det får bli nästa vecka.
Gott nytt år!