Hönsen tar skydd i den täta syrenhäcken mot vägen och jag kryper ut ur buskagen med snöbär borta vid växhuset och går inomhus och spelar The Köln konsert med Keith Jarret.
Jag vill att regnet ska vräka ner, det förstärker upplevelsen av musiken. Men efter bara fem minuter upphör regnet helt och nu väntar en hel vecka med enbart solsken.
Vi midsommarpotatisodlare suckar uppgivet.
Under ett besök i Hemse i viktigt ärende (köp av insektsnät) uppsöker jag korvkiosken vid torget. Före mig, redo att beställa, står tre ynglingar från högstadiet.
- Vad är det för skolmat idag som ni inte gillar? frågar jag.
- Soppa.
- Vad för slags soppa?
- Broccoli.
- Det som är så gott!
De tittar trött på mig och gör sen sin beställning.
- Tre hundrafemtigrammare med allt på, men ingen sallad!
Förra veckan berättade jag om mitt besök hos min snart 94-årige far och hans hustru Alice i Lomma. Alice har länge haft svårt att röra sig och värken i hennes ben gör att hon sover dåligt på nätterna. Hennes tillstånd har under de två månaderna dramatiskt försämrats och hon är nu helt beroende av hjälp från pappa. Även på nätterna.
Hennes största önskan är därför att få en plats på ålderdomshemmet.
Moderatstyrda Lomma är en av landets rikaste kommuner och när jag kontaktar dem tar jag för givet att det inte ska bli något problem att ordna ett sådant boende. En gammal kvinna vårdad av sin man, 94 år i augusti, borde väl stå först i alla befintliga köer?
Men så enkelt och självklart är det inte. Först ska det utredas om man med olika hjälpmedel kan underlätta för pappa att lyfta, flytta och hjälpa henne i hemmet.
- Men vad krävs för att få en plats på ålderdomshemmet? frågar jag kommunens handläggare.
- Att man är totalt hjälplös! svarar hon.
Med andra ord, ett levande "kolli". Så illa ställt med åldringsvården är det väl ändå inte här på Gotland?
Jag har skrivit det förr, men gör det gärna en gång till.
Tro aldrig att du kan utrota snöbärsbuskar i din trädgård! De har evigt liv.
Finalen i Krönikans poesitävling blev oerhört rafflande. Det gällde att ha rätt författare och ur vilket epos den här versen är hämtad:
"Di sma undar jordi
dansar i ring
runt där ikring
- u de kan vare fali ting
- Hageböi-Jaken
myssu i nacken
keikar i backen stint".
Av finalisterna i den Stora Finalen var Laila Press i Visby först med att svara: Allan Nilsson och "Rosor på tistelön".
Därefter klämde Bertil Grennstam, Ljugarn till med: Allan Nilsson och "Ormkvinnans barn". Laila Press återkom med sitt "slutbud": Allan Nilsson och "Lagergrens vals". Leif Bertwig, Visby: Fie-Jaken och hans brevsamling" (garderar med David Ahlqvist). Och slutligen Hasse Gustavsson, Burs med helt rätt svar: Allan Nilsson och Lagergrens vals (Lars Petter Lagergren (1825-1877 ).
Resultat: 1. Press och Gustavsson ( varsina fem ägg från mina höns). 2. Grennstam (tre ägg). 3. Bertwig (ett ägg).
I Den Något Mindre Finalen (de som inte kvalificerat sig till den Stora Finalen) fick jag bara in ett svar och det var rätt. Mattias Wahlgren i Vallentuna vinner därmed tre ägg (kan man skicka ägg med posten?).
Vid senaste färjeresan ändrade jag hemfärden med en dag. Jag gjorde det helt själv med hjälp av datorn, utan någon som helst inblandning av rederiets avlönade personal.
- Femtio kronor, tack! sa kvinnan i biljettkuren i Oskarshamn.
Jag som trodde att Destination Gotland slutat upp med det röveriet!
Det hörs skratt och plask från campingen mitt över vägen. Det är invigning av den nya poolen. En helt igenom glad och positiv stämningen borde det vara, men jag vet att så inte är fallet.
Familjen, som trots envetet motstånd från några sommarboende, på några år förvandlat ett område med trist och otillgänglig vegetation till en förstklassig camping, har nu drabbats av ytterligare ett bakslag.
En av sommargrannarna har överklagat - igen!
Familjen är nu på väg att ge upp hela campingen, vilket naturligtvis är målet för de som överklagar. Överklaga, överklaga, överklaga... Mönstret är exakt detsamma som på Furillen och förmodligen har de klagande där och de här nere hos oss gått på samma överklagarkurs.
För mig är det en gåta att dessa personer inte inser hur illa omtyckta de blir bland folk i trakten. Var jag i deras ställe skulle jag till och med tycka det var pinsamt att åka upp och köpa en liter mjölk i affären och då tvingas träffa alla ortsbor som är mycket stolta över den nya campingen.
Fast de kanske handlar i Havdhem.
Att den borgerliga alliansen på ön så glatt höjer biljettpriserna i kollektivtrafiken beror naturligtvis på att de själva alltid åker bil.
Cyklar hem från Fiket efter den märkliga Matchen. Naturligtvis störd över det trista slutet, som bara bevisar att idrott inte längre är någon lek. Fast det har det kanske aldrig varit? Men än mera störd är jag över att jag inte känner doften av syren och kaprifol, som enligt min hustru (rökare) är otroligt stark hela vägen hem.
Varför känner jag (icke rökare) inte längre dofterna?