Kanske är det här meningen med livet
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En vinterdag körde Lutz sin packmoppe rakt in i arselt på en parkerad V4:a. Det var på Storgatan, ungefär vid konditori Stjärnan, i den stad där jag växte upp. Oftast körde han på två hjul med ena främre hjulet i luften. Det är så jag minns honom, Lutz.
Den dagen föll Lovikka-vantar från skyn och för att inte få dem i ögonen tittade han helt enkelt ner i gatan. Och då small det.
- Det snöade sakta, sa han sen som förklaring.
Det är ortsmål för "det snöade som faan".
Vi väntade vår, i maj var vintern kvar, som om läget höll sig självt under kontroll, skaldade Lundell en gång. Tänk så många som skaldat om vädret.
Dag Vag gjorde en låt som hette just "Dimma" men kanske en annan dimma än den som nu ligger över Östersjön.
En vårkväll däckade Bacon efter en fest hos Seabeach. Av ren omtanke lade någon en cykel över honom så han slapp frysa, vi skulle till Parken och han hade ju bara Lee-jacka att värmas av.
Försommaren är den bästa årstiden, då allt spricker, då världen färgas grön igen. "Vilken är din favoritårstid?" undrar sexåringen med jämna mellanrum, sånt är viktigt för henne just nu.
Kanske skulle jag rent av på frågan "vad är meningen med livet?" kunna svara: att få vara med om när försommaren exploderar med sin doft och grönska.
Men sommarregnen är också fina, de lätta regnen. Nyss blött asfalt och nyss blötta grusvägar luktar så gott, nästan lika gott som speedway om våren.
En sommar brände sig Svikar-Jonsson i solen och blev röd som en kokt kräfta på överkropp och lår. Som han skrek sen när han fälldes till gräset för brutal massage, så taskig det hänt att man varit.
Det blev just ingen vår i år, på något egendomligt sätt stod själva sommaren runt hörnet och visslade efter oss. Det gäller att ta till sig att det faktiskt är nu det händer. Det är lika svårt varje år. Fortare än vi anar väntar hösten på oss bakom ett sommarhörn
En höstsöndag, jag minns kall vind och virvlande löv över för mig okända gator, var jag i Skövde för att skriva om en handbollsmatch. Jag gick in på lokaltidningens redaktion för att lämna texten, tilldelades ett ledigt reporterrum och flyttade undan ett bord för att komma åt en väggkontakt varvid ena bordsbenet vek sig och en massa papper brakade i golvet.
Det var lite pinsamt.
När jag körde därifrån sen regnade det sakta.