Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
27 augusti.Idag, lördag, begravs min gode vän Janne och jag kan inte vara närvarande.Men när jag kommer hem från min resa ska jag besöka honom på kyrkogården.- Förlåt att jag kommer lite sent! ska jag säga.Allt fler, däribland jag, börjar uttala sig skeptiskt om min start i Vasaloppet i mars. Jag ligger nämligen mycket efter med träningen, vilket till stor del beror på min förmåga att skjuta upp till morgondagen.Solsken, lagom temperatur, vindstilla, kroppsligt frisk. Det är som upplagt för en träningstur på mina lånade rullskidor. Lugnt stakande genom det höstfagra landskapet en ren njutning och mitt dåliga samvete skulle få en stunds ro.Absolut ingenting borde kunna hindra mig.Men här sitter jag nu, tio över sju på kvällen. Den enda fysiska aktivitet jag åstadkommit under dagen är lite grävning i jordgubbslandet, där det ska växa potatis nästa år. Jag har böjt mig några gånger och plockat bort lite ogräs och en gång sprang jag hastigt in i huset och svarade i telefonen. Det var Rönnlund i Visby som undrade om jag ska köra Rull-Vasan nästa lördag.Nej, det ska jag inte, jag ska stå och sälja böcker på Havdhems marknad och prata skit med folk. Jag visste inte ens om att det är en tävling för oss rullskidåkare den dagen.Men bara jag blir klar med det blivande potatislandet ska jag återuppta träningen.Det var länge sen jag åkte den lilla snabbfärjan, men nu är jag ombord. Och naturligtvis en dag när det blåser friskt. Stora färjor lite gungning, små färjor mycket gung och uppenbar risk för sjösjuka. Jag har dessutom laddat med salta jordnötter och smörgås med köttbullar och rödbetssallad.Hur ska det här gå?Jag är på väg till fastlandet igen, den här gången med Leksand som slutmål.Där ska min fotbollstokiga dotter studera industridesign i ett år och jag ska hjälpa henne med själva flytten.Leksand och ishockey känner man ju till, men det är betydligt sämre ställt med fotbollen i Dalarna.För inte så väldigt länge sen låg Brage från Borlänge i Allsvenskan, men var de håller till nu har jag ingen aning om. Kanske i division 2 och då är risken stor att de får spela mot Gute nästa år.Hemska tanke.I brevlådan får jag en broschyr från Sverigedemokraterna. På förstasidan ler tre demokrater, en kvinna och två män, mot mig. Om de ler för att de är demokrater, eller för att de fått order om att göra det för att jag ska tycka att de ser sympatiska och tillförlitliga ut, är svårt att veta.I valet 2006 fick partiet 2,93 procent av riksdagsrösterna och en väldig massa platser i landets kommunfullmäktige. Så nu är risken uppenbar att de tre leende personerna också kan bli riksdagsmän efter nästa val.Leende eller bistra, Sverigedemokrater skrämmer mig hur de än ser ut.I bostadsområdet alldeles utanför ringmuren, där min hustru nyligen köpt en lägenhet att sova i när hon arbetar i stan, finns på markplanet en dörr som det står ²Barnvagnar² på.Husen byggde på 1970-talet och de som flyttade in var unga, barnvagnarna många och lekplatsen ute på gården kryllade av ungar.Den här lördagsförmiddagen sitter en ensam äldre dam på en bänk vid gungställningen och gör bengymnastik och inne i barnvagnsrummet står några kartonger och en rollator.Tiden går.På väg in till färjan lyssnar jag på radions P 2 och får då höra Eva Sjöstrands program "Vågor" med klassisk musik. Ljuvligt avspänt och musik jag tycker om.En mycket bra start på en lördag.Ute till havs gungar det en hel del. Det tycker i alla fall en som aldrig har drömt om att bli sjöman.Fascinerad ser jag folk som balanserar brickor med fyllda glas. De kan på grund av sjögången inte gå rakt, utan förflyttar sig framåt med ideliga och stora avvikelser i sidled, ibland desperat småspringande för att parera färjans krängningar. Men ingen tappar balansen helt och inget glas välter.Hur bär de sig åt? undrar han som aldrig blev sjöman.Tidigare har jag berättat att jag dagligen får flera mejl med erbjudanden om att köpa Viagra. Min teori är att jag blivit utvald på grund av min ålder och därför förmodligen i behov av hjälp.Men jag får ett lugnande mejl från Gun Hägglund uppe på norr:"Även jag får dagligen erbjudanden om Viagra. Så du behöver inte alls känna dig träffad".Tack Gun!Minns inte vem som sa det. Eller om jag läste det.Jag tycker bara att det är retfullt att jag själv aldrig reflekterat.Avslöjar det kanske att jag inte alls är den någorlunda jämlike och ansvarskännande man som jag tycker att jag är?Varför har jag aldrig tänkt på att man nästan aldrig ser några barnsadlar på herrcyklar?Innan jag startar resan mot Dalarna går jag in på internet för att se var Brage numera håller till. De leder sin division 2-serie övertygande och spelar troligen i ettan nästa år.Och Gute som bara lyckades spela oavgjort mot Klagshamn, ett annat bottenlag, får kanske överta Brages plats i division 2.Så någon match mellan Gute och Brage lär min dotter inte få uppleva under sitt år i Dalarna.
