31 december
n n n Bakom mig i båtbussen från Nynäshamn sitter en yngling och talar i telefon. Samtalet handlar om nödvändigheten att köpa ett strykjärn innan man åker till Thailand. Vem det är som ska åka och vad det är som måste vara så välstruket uppfattar jag inte, för min hörapparat ligger i ryggsäcken.
Jag är på väg till Stockholm och därefter Boden för att åka skidor och hälsa på.
n n n Får springa benen av mig i den långa förbindelsegångarna mellan olika flygterminaler på Arlanda för att hitta en restaurang med TV.
Hammarby spelar annandagsbandy mot Sirius.
Nu har jag hittat en, en fiskrestaurang, och Hammarby leder med 5-3 cirka kvarten kvar.
Jag gillar bandy. Kanske för att jag nog snart är en av de sista bandyspelarna på Gotland. 3-1-segern mot Klintehamn i DM för juniorer glömmer jag aldrig. 1954 tror jag det var. Jag stod i mål och Slite var mitt lag.
Undrar hur många distriktsmästare i bandy det finns kvar på Gotland?
n n n Synd att snön försvinner så snabbt hemma på ön. Ett år snöade det kraftigt en torsdag. På fredagen tog jag fram skidorna, lagade en trasig bindning och vallade med blå Swix, men hann inte ut och åka innan det mörknade. Dagen därpå, lördag, var snön borta.
I går var det tjugosju minusgrader och massor med snö i Boden, så jag räknar med att få använda riktig kallvalla. Kanske till och med grön.
n n n Just nu gör Hammarby 6-3.
Hemma hade jag, ur TV-soffans djup, höjt armarna mot skyn och jublat högt. Men det här är en fin restaurang, så jag nöjer mig med att sätta fisksoppan i halsen och hosta våldsamt i en servett.
n n n Problemet med den stundande skidåkningen är att jag inte har några skidor med mig. Det är för krångligt att bära och dyrt att ta med sig på flyget. Förra gången jag var här fick jag låna ett par av en man i skidklubben, men jag vill inte kontakta honom igen. ”Jävla gotlänningen!” tänker han nog inte, för det var en mycket trevlig person och han hade flera par skidor som han inte använde. Men det känns ändå fel. Sniket.
Fast köpa helt nya skidor och stavar blir det heller inte tal om. Flera tusen kostar de i sportaffärerna upptäcker jag när jag kommer fram. Utomhus är det solsken, snö i massor och miltals med välpreparerade skidspår. Desperat kastar jag mig in på Blocket och får kontakt med en man, en militär, i Boden. ”Jag älskar Gotland!” säger han när jag kommer för att inspektera skidorna. Han har varit på någon slags militär träff på Fårö och han har bott vid Kneippbyn och grillat på stranden.
n n n Vilka solnedgångar! Säger han och säljer nästan helt oanvända skidor och stavar, några vallaskrapor och lite annat för femhundra kronor. Här ska åkas!
n n n Men det blir inte riktigt som jag tänkt mig.
Tjugofem (25) grader kallt flera dagar i sträck och när det äntligen blir skidtemperatur vräker snön ner och fyller igen alla skidspår. Dessutom ett präktigt skavsår på höger häl efter lång promenad i trånga kängor.
n n n Mina skjortor brukar släta ut sig efter några timmar på kroppen.
Så varför släpa med strykjärn till Thailand?