Känslan var bra. Det är den jag minns.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det innebär också att jag har tillgång till all världens musik, bara några klick bort.
Och sen, när jag har laddat hem det jag vill höra, kan jag lyssna på det hur blandat och i vilken ordning jag vill.
Så bra. Och så osexigt.
JAG HAR INTE blivit nån downlodis än, kanhända blir jag. Måste i så fall lära mig först, just nu fattar jag ingenting. En del kallar mig rent av blåst.
En del tror att jag är en bakåtsträvare men det är jag inte. Det är mycket nytt som är bra. Men det innebär inte per automatik att känslan är densamma.
Hos mig hette den Radio Wallins, affären där jag handlade mina första lp-skivor.
Lp-skivor, det var såna där stora svarta som man la på grammofonen och det lät varmt och ombonat när nålen gled fram i vinylspåren. Ibland hackade det och knäppte också, minnen från fester, ett slags patina.
JAG KÄNDE LARS-Göran "Skivor från Vetlanda" Frisk lite grand. Han är borta nu, men i sin samling hade han 120 000 skivor. Samlingen var belägen i källaren till ett hyreshus på Norra Bollgatan, bara en liten bit från den vita villan där Lena Ph, hon som sjöng i Jupiters Kratrar.
Han var tvungen att ha samlingen just i en källare, annars riskerade golvet att rasa under tyngden. Det var fantastiskt att vara där inne och höra honom berätta. Som att vara i en kyrka, byggd av vinyl och stenkakor.
En gång fick jag låna en inspelning med Edit Piaf som vi skulle ha till en teater.
ATT STÅ I butiken när jag var 14, 15 och bläddra och drömma, nån gång ibland cykla genom stan sen med den gula skivpåsen på styret som en medalj.
Och hur jag log när jag såg någon annan med en likadan. Som en blinkning var den, påsen, mellan oss som äntligen haft råd att handla "Sheer heart attack" eller "A new world record".
JAG UNDRAR OM de som är i den åldern nu verkligen lyssnar på sina downloads?
Lär de sig texterna som vi gjorde som spelade samma skiva dag efter dag eftersom det tog en månad minst till nästa köp och det inte precis spelades vår musik på radion?
Har någon av dem, av er, förresten orkat läsa ända hit? Kanhända, men då förstås också suckande och hånleende åt att nån kan vara så ute och ändå får ta så stor plats.
Precis som jag också en gång gjorde åt såna som jag
* * *
Det är bättre nu, det var faktiskt inte bättre förr. Men en del var bra.
Känslan var bra. Det är den jag minns. Känslan.