Kärlek drar till sig mera kärlek
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag skriver det här har SM i varpa i Ronneby ännu inte kastats färdigt och Bottarvevarpan i sten inte avgjorts. I tidningen läser jag att deltagarantalet vid årets SM är fyrtio procent lägre än vid fjolårets SM i Hablingbo. En alltmer krympande varpasport har varit en trend under många år och farhågorna om att sporten snart helt kommer att försvinna är befogade. Men kanske inte ändå. Till GT:s varpareporter i Ronneby säger Svenska varpaförbundets nye förbundskapten Els-Marie Lithberg: - Vi måste sluta vara så konservativa! Varpaförbundet är nog ett av de mest konservativa idrottsförbunden, det har jag både tyckt och skrivit om flera gånger i den här krönikan. Bottarvevarpan är ett utmärkt exempel på att det med ett enkelt nytänkande, och bojkott av Varpaförbundets stelbenta regler, går att locka folk till varpaplanen igen. För tre år sen deltog åtta lag vid Bottarve och tankar om att lägga ner den anrika tävlingen fanns i arrangörsklubben. Men nya tag togs och i fjol deltog 46 lag och i år 40, trots att tävlingen den här gången delvis kolliderar med SM. Så hopp finns.Och på tal om traditionsrika och prestigefyllda tävlingar, så vill jag bara meddela att det blir en glidtävling på cykel i år också. På lördag. Tävlingen som startade som ett privat nöje för mig och mina barn har nu utvecklats till ett gigantiskt (nåja) spektakel här nere vid hamnen. Länge var reglerna sådana att bara oväxlade cyklar fick användas och det gällde att trampa för fullt fram till nedfarten till ålderdomshemmet. Därefter var det bara glidning som gällde ner. Mycket sällan klarade någon uppförsbacken vid reningsverket och kunde glida ända ut på hamnpiren. Men i fjol blev det av trafiksäkerhetsskäl istället en ren glidtävling utan ansats, med start i den lilla backen ner mot själva hamnen. Det fria valet av cykel gjorde att det blev nytt deltagarrekord med tre klasser beroende på kroppsvikt, som tillsammans med välsmorda nav är en viktig förutsättning för ett bra glid. Själv har jag inte vunnit Gliiiiiiiidet, som tävlingen numera heter, sen jag enbart tävlade mot barnen.På jakt efter något att reta upp mig på eller bli förfasad över plöjer jag igenom gårdagens kvällstidning. Men efter att ha läst om Jennifer Aniston som dumpat sin pojkvän, om Paris Hilton som köpt en hundvalp, en chihuahua till råga på allt, och om Britney Spears som brutit kalifornisk lag och tagit med sig sina barn till Las Vegas mitt under en vårdnadstvist, är jag på väg att ge upp. Men så hittar jag artikeln om dödssjuke Hans Gotthold från Norrfjärden utanför Piteå, som vill bli begravd en lördag så att alla hans vänner kan få vara med. Men det ville kyrkan först inte gå med på eftersom lördagar "är vikta för bröllop och dop". Fast Hans Gotthold vann till slut, kyrkan gjorde ett undantag. - Det här har blivit alldeles för negativt för kyrkan, säger kyrkorådets ordförande. Undra på det.En delegation från hönshuset med hönan Gudrun i spetsen kommer en dag och överlämnar en protestskrivelse om det störande nattlivet. Jag läser: "Turtriosterna..."
- Vad är turtriosterna? undrar jag. - Det är dom som skränar och stör så att vi inte får sova. Dom som egentligen inte bor här, förtydligar Gudrun. - Turisterna menar du? - Ja, det är ju det vi har skrivit! Jag läser: "Turtriosterna sover hela dagarna och kacklar och sprätter och förorenar i våra rabatter hela nätterna. De låckar dessutom ut våra kycklingar, som sen komer häm tidigt på morgonkvissten och luktar vi vet inte vad och har ont i kammen..."
Gudrun berättar att de ska skicka in skrivelsen till tidningarna och vill att jag också skriver under den med mitt namn, vilket jag dock vägrar. - Jag har inte sett till några turistande höns... - Det är för att du hör illa och sover hela nätterna! säger Gudrun. - Och vad gäller sprättande i rabatterna så tror jag att de skyldiga finns på betydligt närmare håll, säger jag. - Svikare! säger Gudrun och tågar taktfast iväg med delegationen i släptåg.