13 februari
Pärongatan 10 i Lomma.
Sitter vid köksbordet och tittar ut. Solen har förmodligen gått upp, ja, det måste den ju har gjort för klockan är halv nio, men moln skymmer. Nästan ingen snö alls på marken.
Min syster från Kalmar är också här, men hon sover fortfarande. Vår äldste bror, bosatt i London, är på väg till Frankrike. Yngste brodern bor någon kilometer här ifrån och honom träffar vi senare idag på sjukhuset. Ett systerbarn är också på väg.
Alla väntar vi på att pappa ska dö.
På väg in till sjukhuset i Lund ser jag på ett fält hur två barn försöker utnyttja det minimala snötäcket för skidåkning. Det går inget vidare, det är mera skånsk mylla än snö under skidorna. "Stackars barn", tänker jag, men själva verkar de ha mycket roligt. Kanske har de aldrig stått på ett par skidor tidigare, kanske har de aldrig sett snö.
Må de få uppleva åtminstone så mycket snö, innan sportlovet är slut, att myllan inte längre bromsar deras framfart!
Snart 99 år gammal är det naturligtvis inte konstigt, heller inte så dramatiskt. Men pappa har det jobbigt här i sitt rum på sjukhuset. Han har svårt med andningen och han försöker hela tiden slita bort syrgasmasken. Men utan den skulle han långsamt kvävas.
Så här kan det inte vara meningen att döden ska behöva vara. Den borde vara lugn och fridfull, vid fullt medvetande under sakta bortdomnande utan smärtor. Eller, kanske ännu bättre, pigg och glad på kvällen och död i sömnen under natten. Men så blir lär det inte bli för pappa.
Dödshjälp? Ja, tanken dyker naturligtvis upp, för vad är det för mening att tvinga en gammal förbrukad kropp att leva kvar på övertid? Som nu i pappas fall, hans kropp kommer att fortsätter sin mödosamma kamp ända fram till sista andetaget.
Det är inte värdigt att dö på det viset.
Eftersom jag räknar med att pappa dör idag eller i morgon har jag planerat ta färjan från Oskarshamn söndag kväll. Jag försöker göra en bokning på internet, men möts av följande inte helt glasklara information:
Söndag: Inga avgångar. Välj en avgång som är minst 2 timmar efter dagens datum och aktuell tid! Vad menar dom? Två timmar efter dagens datum måste betyda 02.00 måndag morgon. Men två timmar efter aktuell tid - måndagsfärjan avgår 04.00! - blir då 06.00.
Jag har ingen bil med mig, så för att ta mig till Oskarshamn måste jag åka tåg och är då framme 23.50. Hur och var ska jag sen tillbringa timmarna fram till 04.00?
Så det blir nog Gotlandsflyg från Ängelholm istället.
Söndag 11.15.
Pappa tar några djupa andetag och dör.
Inget dramatiskt, allt är lugnt och fridfullt. Hans mödosamma kamp i går övergick så småningom, med hjälp av morfin och lugnande medicin, till dvala med lugna andetag och utan den minsta ångest.
Det är något fint med döden när den blir så här. Kanske hade vi hoppats att han skulle öppna ögonen och se att vi var där, men det gjorde han inte. Kanske hörde han ändå våra röster.
Pappas årliga höjdpunkt var när han fick komma hem till Stångaspelen. Efter varje tävling sa han alltid:
- Det här var nog sista Stångaspelen för min del!
Men nästa år var han tillbaka igen. Och med samma replik efteråt:
- Det här var nog sista Stångaspelen för min del!
Till slut fick han rätt.