Kloka ord om anonyma debattörer
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Även om jag är lokalpatriot tycker jag att det var skandal att Mojjes kör åkte ur. Var det någon kör som hade det där lilla extra var det den gotländska.
Team Mojjes version av Salem Al Fakirs "Keep on walking" var inte bara bra. Den var lysande.
Dessutom, är det inte orättvist att en kör får ha två körledare (tvillingarna Rongedal)?
Jag kan bara se att det finns ett skäl till att Team Mojje åkte ur. Gotland är helt enkelt för litet. Vi har inga nära grannar som lägger störöster på oss. Och det räckte tydligen inte att vi gotlänningar som såg programmet röstade både en och två gånger.
Men vi får trösta oss med att vi var bäst ändå.
Förövrigt tyckte jag att Niklas Strömstedts kör var sämst.
På vår hemsida helagotland.se är debatten igång dygnet runt.
De flesta - nästan alla - debattörer är anonyma.
Det kanske snart är slut med det.
I USA planerar många tidningar att personer som vill kommentera artiklar på nätet måste registrera sig och lämna information om vilka de är. Bland de tidningarna som vill slopa anonyma kommentarer finns två av världens mest ansedda tidningar, New York Times och Washington Post.
Så här säger Ariana Huffington, som är grundare till Huffington Post, till New York Times:
"Anonymitet är bara en av de saker vi är färdiga med. Det är en accepterad del av internet, men det råder inget tvivel om att folk gömmer sig bakom anonymiteten för att fälla tarvliga eller kontroversiella kommentarer. Jag tycker att det nästan liknar en utbildningsprocess. När trafikreglerna förändras och internet blir vuxet går trenden bort från anonymitet."
Fantastiskt kloka ord. Håller med om allt.
Bokhögen på mitt nattduksbord bara växer. Det ligger tio olästa böcker där just nu. Ändå läser jag två parallellt för att hinna med. Hanne-Vibeke Holst "Drottningoffret", en roman om det politiska spelet i Danmark och Peter James "Död mans fotspår". En deckare som jag ska recensera. Det kommer mer om den på en kultursida nära dig om någon vecka.
Det väller just nu ut bra böcker på marknaden. Och så ser jag att pseudonymen Lars Keplers "Hypnotisören" finns som pocket liksom en biografi om Jerry Lee Lewis och en ny PD James-deckare med Adam Dalgliesh, som den engelska deckardrottningen har hållit liv i sedan 1962. En del åldras verkligen aldrig.
Varför har dygnet bara 24 timmar? Jag får nog hålla mig borta från datorn och
tv:n på min fritid om jag ska hinna med det här.
Trots att jag sagt till mig själv att jag ska sluta köpa skivor och istället tanka ner lagligt (självklart) via nätet köper jag fler skivor än någonsin. Just nu fascineras jag av att Magnus Lindberg och Basse Wickman gjort en så bra balladskiva tillsammans, "Vita lögner + svarta ballader volym 1". Det rymmer bara gamla godbitar som "Balladen om Joe Hill", "Jungman Jansson" och "17:e balladen". Att skivan heter volym 1 betyder också att det kommer minst en platta till. Jag väntar redan.
Ikväll missar jag inte sista deltävlingen i Popgiss. Imorgon är det final. Vår chans att vara med där är nog inte speciellt stor om inte hela laget får en lidnersk* knäpp samtidigt.
Dessutom vill jag inte missa Björn Hammarströms vernissage på Ridelius imorgon.
Veckans yrke i Vi i ettan: dynamitsprängare.
Trevlig helg!
Fotnot: *En lidnersk knäpp är enligt Nationalencyklopedin en plötslig och dramatisk ökning av en individs fattningsförmåga. Bengt Lidner, som under sin tidiga skoltid var en tämligen medioker elev, sade sig som elvaåring under en lektion ha upplevt en plötslig sprittning i huvudet, från pannan till nacken. Efter denna dramatiska episod "kunde han i en blink sin läxa", och effekterna visade sig bestående.