Jahaja, nu har det hänt igen. Denna gång höll jag tal på min bästa väns begravning och som jag minns det gick talet bra. Samtidigt som jag torkade tårarna på mina kinder berättade jag lugnt och sakligt exakt det jag redan innan bestämt att jag skulle säga. När jag vaknade var jag osäker på om allt varit en dröm eller inte. Naturligtvis var det i en dröm händelsen ägt rum. Trots detta kände jag på förmiddagen ett behov av att få kontakt med den "döde" så jag skickade ett sms och berättade lite snabbt om min dröm.
Jag mår bra och har precis badat svarade han och avslutade med att jag gärna fick åta mig uppdraget som talare när det väl var dags för honom att kila vidare. Han är van för det är inte första gången jag kommer dragandes med döden till honom.
För rätt många år sedan skulle han och jag tillsammans med våra då respektive se Nordman(?!?) på Lummelundsbruk. När vi kommit fram till parkeringen tog våra bättre hälfter sig in i publikhavet medan jag och min kompis bestämde oss för att stanna, i den vita folkabussen, för avsmakning av drycker modell starkare. Efter en dryg timme hade det även blivit dags för oss "kvarsittare" att ta oss in på konserten. Här stötte jag dock på patrull å det grövsta. Min kamrat hade blivit lealös eller för att prata klarspråk, opasslig, så vad göra? Jag reste upp honom mot ett träd och i höger benficka hade jag en rulle ståltråd som jag virade runt trädet och runt min kompis hals. Själv gick jag in på konserten för att hämta hans ledsagare som suckandes svarade att hon skulle komma och ta hand om honom lite senare. Att vakna upp, efter upptäckten jag gjorde när jag ensam återvände till min kompis, var väldigt skönt. På grund av ståltråden hade han lyckats hänga sig så nu hängde han där alldeles blågrön i ansiktet. I drömmen alltså.
På tal om förr och just bättre förr så har det pratats en hel del om den varan där jag brukar hålla till om dagarna. Vid flera fikaraster senaste veckorna har diskussionerna landat i 70-talets senare hälft och det som främst varit uppe är bland annat vilka enorma fighter det klassiska brädspelet couronne kunde föranleda. Ett annat minne var den "blinkande trekanten" uppe i högra hörnet på televisionsmottageren när det började något annat program på den andra kanalen. Dock var det smalfilm som lockade till mest skratt. Som vi runt bordet mindes det var baklängesuppspelning av familjens semesterfilmer det absoluta roligaste som fanns i uppväxten.
Var det verkligen så roligt?
Veckans trippel
Riddarna på Rockklubben i Visby den 2 juni. Inte missa!
För två veckor sedan fick jag, av platsbrist, stryka min profetia om att Philadelphia Flyers var det enda egentliga hotet mot Henkes New York Rangers i kampen om Lord Stanleys Cup. Let’s Go Rangers! (Bekräftas. /Reds amn.)
Dr Feelgood. Vilket band!
Veckans fråga
Hur är det möjligt att till och med Lasse Granqvist blir sämre i tv4-formatet?