Påsken är här. Erik Daun ser fram emot, vad han anser, är den bästa högtiden på hela året. Glad påsk!
April. Staräurar, vårvärme, lycka och förtvivlan om vartannat. Vi har lämnat det första kvartalet bakom oss och blickar framåt. För nu har vi tagit oss hela vägen till påsken – du älskade högtid.
För jag vågar påstå att påsken egentligen är en mycket bättre högtid än julen ur perspektivet att vi står med ett ben kvar i vintern och det andra i våren. Vi håller på att sakta omfördela vikten till vårbenet och bara ljuset når nästippen – om än för några sekunder, så går det att nästan ta på det – våren! Julen då? Ja, den inträffar i slutet av december. Det är kallt. Och mörkt. Det finns heller ingen snö att tala om nuförtiden och efter ledigheterna är det bara mer mörker. Och lite mer kyla på det.
Framtidsutsikterna vid påsken är helt enkelt betydligt bättre än kring jul. Case closed.
Nåja. Jag har alltid dragit en lans för påsken. Inte bara av ovan nämnd anledning, utan också för att den markerar något härligt barnsligt. Då pratar jag inte om den kristna traditionen att påminnas om Jesu uppståndelse eller israeliternas uttåg ur Egypten.
Jag pratar om den tyska traditionen som sägs ha kommit till Sverige i mitten av 1900-talet – den med påskharar, äggjakt, påskris och en och annan ”påskkärring”. Det är närmast urflippade traditioner som inte bara lever vidare i dagens samhälle, de förädlas också. Påskmarschen i Visby är väl ett underbart exempel på det. Barn, vuxna, djur och alla som vill vara med kan gå en parad genom Visby under skärtorsdagen. Helt underbart.
Påsken är här. Erik Daun ser fram emot, vad han anser, är den bästa högtiden på hela året. Glad påsk!
För mig som tidigare var utflugen gotlänning, innan jag flyttade hem igen och förstod att det ju är på Gotland man ska bo, så var påsken också en fantastisk möjlighet att träffa andra ”hemvändare”.
Och det kunde börja redan på pendeltåget till Nynäshamn på onsdagskvällen. Det liksom kändes i hela vagnen att alla var på väg mot en gemensam destination. Hem för att bo i pojk- och flickrum. Äta middagar med släkt och vänner, för att sedan sammanstråla ute i Visbys nattliv, ibland flera kvällar i rad.
Jag minns också en speciell påsk när min mamma och pappa inte var hemma och jag använde deras hus, till vad man skulle kunna kalla, att arrangera en mindre nattklubb, med allt vad det innebar.
Och så ägget. Påsken är ju som alla vet äggets högtid. Äggjakt och påskjakt i all ära, men ägget som livsmedel tycker jag hamnar lite i skymundan. Under påsken kan jag äta ägg till varje måltid. Kokt, stekt, som ägghalvor med rom eller med en klick majonnäs och en dillkvist, i form av omelett eller äggröra. Ett perfekt kokt ägg är alltid svårslaget – inte bara under påsken.
Påsken är här. Erik Daun ser fram emot, vad han anser, är den bästa högtiden på hela året. Glad påsk!
Som barn till en mamma som växt upp i Slite så vill jag också passa på att bara skriva några rader om den sub-påsktradition som fanns där och vad jag förtståt på andra platser på ön.
Nämligen traditionen med ”Askkällingar”. Är du bekant med ramsan: ”Aske paske dynamit, flög i luften som sen skit” eller ”ack kärring, sur välling – blåtarm”. Då vet du vad jag menar. Enligt historien klädde ungdomar ut sig till ”Askkällingar”, bland annat genom att dra en nylonstrumpa över huvudet och vända jackan ut och in. Sedan spred de någon form av skräck i samhället. Om de egentligen vill något annat än skapa bråk är än i dag oklart, vad jag förstår. Traditionen dog ut i mitten av 60-talet då polis tvingades patrullera Slites gator i jakt på ”Askkällingar”.
När min mamma berättar historierna från Slite är jag evigt tacksam att jag är uppvuxen i, vad det verkar, något mer civiliserade Visby.
Nu ska jag också få forma påsktraditioner tillsammans med min egen familj och min son som får uppleva sin första påsk nu i helgen. Att han än så länge inte visat några tecken på äggförälskelse väljer jag att blunda för, den här gången. Glad påsk!