Det sägs att handlingen i en dröm inte kan utvecklas, genom att man fortsätter drömma vid ett senare tillfälle. Man drömmer bara nytt, eller samma dröm om och om igen. Sägs det.
För länge sedan brukade jag drömma att jag flög. Eller snarare: Jag lärde mig flyga, pö om pö:
Det börjar med att jag får för mig att jag kan flyga. Att vi alla kan, att vi bara glömt bort hur. Att vi tänker fel. Så jag slutar tänka och springer nedför en sluttning, med armarna rakt ut åt sidorna. Försöker känna att jag kan flyga. Det går så där. Den första drömmen får jag bara en lite hisnande känsla i magen, innan jag vaknar.
En tid senare återkommer drömmen. Då hittar jag den där hisnande känslan nästan direkt - och lyckas sväva lite, innan jag dimper ner och vaknar. Så fortsätter det. Nattlig flygträning då och då, under kanske ett års tid. Jag flyger längre och högre och lär mig att om jag tappar känslan så dalar jag bara ner. Något fritt fall blir det aldrig.
Så en natt kastar jag mig ut från ett hustak - och jag flyger! Över stad och land, byggnader och bilar, människor och hundar. Och jag älskar det!
Den här perioden i mitt liv jobbar jag på en Hälsingetidning. I ett kåseri beskriver jag drömmen och den lokala lilla flygrunda jag med tiden lägger mig till med.
På publiceringsdagen kommer en kvinna till redaktionen. Galen. Hon hävdar att jag förföljer henne, eftersom min flygrutt är exakt den väg hon brukar promenera för att skingra sina trassliga tankar. Dygnet runt. Joråsåatt.
Nu har jag inte drömt min flygdröm på många år och jag saknar den. Kvar har jag bara min sedan flera år återkommande mardröm om att jag blir jagad av en björn.
Det är samma sak varje gång. Jag är inne i ett hus och en björn tar sig in. Jag flyr ut i skogen och björnen jagar mig. Jag vaknar alltid innan den hinner ikapp mig. Jag ser aldrig björnen, jag bara hör den grymta och frusta.
Jag funderar mycket på drömmen. Vad den betyder. Vad björnen egentligen representerar. Vad är det jag är så rädd för? Närhet? Ensamhet? Mig själv?
Härom natten kom den ikapp mig. Drömmen. Björnen:
Jag står helt stilla mitt ute på en gårdsplan och har en pistol i handen. Björnen galopperar fort, kastar sig framåt och slår omkull mig. Vi tumlar runt och jag kämpar för att undvika sylvassa tänder och klor. Jag är övertygad om att jag nu till sist ska dö. Och så plötsligt, mitt i vårt skräckfyllda virrvarr, lyckas jag skjuta björnen i huvudet.
Den faller åt sidan och jag reser på mig. Björnen rör lite på sina ben. Liksom trampar luft med tassarna.
Plötsligt inser jag att det är en rätt liten björn. En unge, nästan. Jag inser också att den varken bitit eller rivit mig. Och jag är inte rädd. Jag är ledsen. Jag vill inte att björnen ska lida. Så jag lyfter pistolen, siktar noga och skjuter den mellan ögonen. Sedan vaknar jag. Snyftandes.
Vad betyder det? Jag mötte min värsta mardröm och överlevde. Kanske... kanske ville björnen bara visa mig just det? Att jag inte har något att vara rädd för? Och jag dödade den. Betyder det att jag har mist, eller befriat, något?
Åh, jag önskar att jag får drömma min björndröm igen! Då ska jag inte springa, inte skjuta, utan fråga vad den vill. Kanske krama den. Så snälla nalle, kom tillbaka!
****
För övrigt är de enda andra återkommande drömmarna jag har av sexuell karaktär. Jag kan dock inte påstå att de gör särskilt mycket för att utveckla mitt sexliv. Tyvärr.
****
Bäst just nu:
Bengt och Kalle Wiman. Escape from the stockholmsvecka - vilken folkfest! Inte missa nästa år!
Semestah! Tre veckor från och med NU!