Kostar sommarnöjet mer än det smakar?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu var man en i hopen av turister omöjlig att fly ifrån. Men varför ser alla så hopplösa ut? Är det inte roligt, eller tycker man att sommarnöjet kostar mer än det smakar.
Det senare är jag beredd att hålla med om, eller vad sägs om 210 kronor för en träaktig hamburgare och en dansk Hof som dock ingen kan förstöra.
Eller 75 kronor för en ljummen grillkorv med sladdriga pommes frites samt mineralvatten. Nå, jag fick faktiskt maträtten utbytt.
Det påkostade hotellrummet erbjöd en enkelsäng av måttfull bredd och en krånglig duschanordning utan godtagbart tryck i.
Nej, ska det vara lyx så ska den göra skäl för namnet och pengarna!
Reser man till Gotland bör det vara ombord på den egna lyxjakten i närmast miljardklass. Jag tänker på den ryske oljemiljardären Eugene Shvidlers "Le Grand Bleu" (Den stora blå) som låg för ankar i Visby och vid Sudersand på Fårö förra veckan.
På stranden vid Sudersand gick ryktet att det fantastiska fartyget ägdes av Chelsea-bossen Roman Abramovich men så var inte fallet.
I själva verket har denne som en tacksamhets- och vänskapsgest skänkt båten till kompisen Eugene Shvidler, också han rysk oljemiljardär.
Det var alltså de engelsktalande barnen Shvidler som sågs lekande på stranden medan ett antal tjänare krattade sanden upp till picknicktälten.
Oavbrutet cirklade svarta motorbåtar runt den stora blå gissningsvis av säkerhetsskäl. På en platta syntes den shvidlerska helikoptern och segelbåten. Möjligen satt herrskapet självt med vodkadrinkar i salongerna uppassade av några i den sextiofem personer stora besättningen.
Visst kan man bli avundsjuk, eller kan man det?
Är det ett roligt liv att ständigt vara bekymrad för att miljarderna inte försvinner i rovgiriga människors händer. Att inte kunna njuta av sin segelbåt utan säkerhetsvakter som surrar runt en som ilskna bin. Att vara omgiven av personal dygnet runt. Tvivlar.
I alla fall kunde ingen må bättre i sommarvärmen än passagerarna på däcket ombord på färjan mot Nynäshamn. Då hade lyxjakten vänt åter till Visby.
Vi lever farligt. Nu varnar en ny rapport för romantiska komedier på bio. De kan göra så att det egna äktenskapet kraschar när man inser att det inte är lika döhärligt som i Pretty Woman. När sist klättrade min egen gubbe upp för brandstegen med en kärleksröd ros mellan tänderna?
Den obligatoriska experten säger: Framför allt unga människor blir besvikna när deras egna liv inte är som i filmerna.
Kanske var det bättre förr när man gifte sig av förnuftsenliga skäl och inte av romantiska? Om man var prinsessa gällde det att gifta sig med en kung eller prins av politiska orsaker. Om man var bondpojke kunde det handla om att slå ihop sina jordar. Så enkelt var det.