Som jag längtar efter dig, min älskade! Jag har nyss kommit hem från hästarna, klätt av mig det mesta, tänt några ljus och satt mig i soffan med ett glas vin. Amarone. Det doftar övermogna körsbär och kittlar som en första kyss på min tungspets. Det påminner mig om dig.
Det var så länge sedan vi sågs. Så länge sedan jag fick andas in din mustighet. Låta mig omfamnas av din vilsamma tystnad. Komma till ro i din dämpade mjukhet.
Du vet, Gotland är bättre när du är här. Mycket bättre. JAG är bättre med dig. Mer jordad och tillfreds. Närmare mig själv.
Nära dig sover jag bättre också. Tryggt, i ditt ömsint vaggande mörker. Omsluten av kärlek.
Jag älskar dig, hösten. Kom snart tillbaka till mig.
****
Var sommaren tagit vägen vet jag inte riktigt. Jo, några saker minns jag. Vissa extra tydligt.
Juni:
Ett godkänt väpnarprov i Akademisk ridkonst, för stormästaren Bent Branderup. Stort.
Midsommar i Hälsingland. Rötter och kärlek med syskon, mamma och pappa. Besök hos gamla släktingar, som tynar till allt blekare kopior av sig själva. Man må kunna åldras med värdighet, men ålderdomen i sig är ovärdig.
En ny häst. Den vackra spanjoren som jag fortfarande knappt förstår är min.
En man. Han gästspelade kort i min tillvaro och gjorde oväntade avtryck i mitt hjärta. Oväntade, men inte ovälkomna - även om avtrycken tycks bli vad som består.
Juli:
Jobb. Rutin + sköna vikarier = spännande tidningar. Sommarpuls på GA!
Doften av brända mandlar genom öppna fönster, ständigt innergårdsprat från pizzabakande goa grannar och smetig värme. Dag som natt.
Utöya. Det vidriga på Utöya. Och så, mitt i äcklet, flykt till skratt och dans på fabulösa Toftafestivalen, "Escape from the Stockholmsvecka". En vecka som annars präglades av spyor och piss i gränden fem meter från mitt sovrum.
Blixtar och dunder, som jag älskar! Och så min vackra vovve Memma, som i år blivit åskrädd. Det senaste ovädret skedade vi oss igenom, tätt ihop i sängen. Hon darrandes under täcket, jag sjungandes vaggvisor i hennes skälvande öra.
Augusti:
Europe på Gutavallen. Jag lyssnade genom fönstret hemma i sängen och vältrade mig i nostalgi. Då, 1986, var jag 15 och dejtade en 23-åring med Ford Granada och hockeyfrilla. Han tog min oskuld, Joey Tempest sjöng It’s the final countdown och inget blev sig riktigt likt igen.
Och så tre veckors semester. En tystare och svalare tid. En fin tid, med massor av kärlek till vänner och hästar.
Sommarakademin i Danmark. Tre dagars frossande i ridkonst, med inskrivning som medlem i det internationella riddarsällskapet. Nästa mål: riddare. En ny era.
Och nu...
Nu har jag sju dagars semester kvar och längtar till svampskogen.
Till rutiner, arbetsuppgifter och GA-gemenskap. Till favvohakets skinnsoffa, mustiga viner och råbiff. Till svallande hav, oväntad och hållbar kärlek och härliga upplevelser i ridhuset.
Till min älskade höst. Kom och krama mig igen!
****
Bäst just nu:
Nya joggingskor. I spåret vid P18.
Bonnbrännan. I fjol försvann den inte förrän vid jul.
Surströmming. Premiärskiva på torsdag. Bäva månde
innerstaden.