Skrivkonsten och den därmed förenade läsekonsten är fundamentala konstarter för en levande kultur, för ett såväl privat som offentligt meningsutbyte, för vår livskvalitet, för en vital demokrati. Men vad skriver vi i dag? Och hur skriver vi? Och till vem?
Litteraturutredningen uttalade i sitt betänkande från 2012 att den genomgång utredningen gjort visade att litteraturens ställning på många sätt är god i Sverige. Befolkningens läsvanor befanns lika stabilt på en hög nivå. Bokutgivningen var större än någonsin och böcker gick att komma över till ett hyfsat billigt pris. Orostecken noterades dock av utredningen; andelen som läser bland de unga hade minskat och läsfärdigheten hos unga hade minskat – och det påtagligt. Inte minst det sistnämnda tycker jag är riktigt oroande.
Den försämrade läsfärdigheten är rimligen nära förbunden med att vi i vardagen erbjuds allt futtigare och tramsigare texter att läsa. Flyktiga meddelanden via e-post, sms och inlägg på ansiktsboken innehåller sällan några litterära ansträngningar från avsändarens sida. De journalistiska texterna guppar allt oftare på ytan – utan djupdykningar – i sitt effektsökeri. Myndigheters information är allt som oftast infantilt formulerad i sin strävan att populärisera budskapet. Många av de texter vi tar del av i arbetslivet har alltför ofta inte några beröringspunkter med verkligheten på arbetsplatsen. Men vi förväntas, förödmjukande nog, läsa dem på fullaste allvar. Och vi förväntas också på fullaste allvar att skriva sådana texter.
För att kunna skriva egna texter av god kvalitet krävs det att man läser andras högkaratiga texter. Intellektuellt snobberi? Nej, grundläggande för ett innehållsrikt och meningsfullt liv skulle jag våga påstå. Verkligt utmanande, märgfyllda och meningsfulla texter finner vi företrädesvis i romanprosan och poesin. Men är man uppfödd på texter som förmedlar stupida banaliteter kan sådana texter bjuda motstånd. Men om man inte övervinner det motståndet blir man fattigare på livsglädje, visdom och tillhörighet. Läs! Och skriv! Det gäller livet!