Kultur inget för oss män?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ombord är det lugnt och behagligt och snart ska det visas film här i förliga salongen. Jag brukar annars alltid sitta akterut, där det inte visas film, men när min hustru är med vill hon titta på film.
Fast Asterix på olympiaden var inte direkt vad hon hoppats på. Så nu har hon gått och fikat, medan jag sitter kvar och väntar på att filmen ska börja.
Förliga salongen betraktas som finare - och dyrare. Riktigt varför vet jag inte. Kanske för sjöutsikten rakt fram, eller för att det är lite bättre plats för benen mellan sätena? Eller, som en kompis till mig, som alltid åker i förliga salongen, säger:
- Här slipper man alla ungar på skolresa.
Nu börjar filmen.
Resan gör att jag missar veckans bugglektion och det är oroande. Tänk om alla nästa vecka kan snurra åt flera håll och till och med gå ner i spagat, vilket några gjorde när jag en gång såg en buggtävling på tv. Fast i vår ålder är nog spagat inte att tänka på. Själv får jag vara glad om jag kan böja mig ner och knyta skorna utan att drabbas av hjärtsvikt.
Fast jag anser ändå att jag har anlag för bugg, jag är nämligen ganska bra att hålla rätt takt. Hellre fel steg i rätt takt, än rätt i fel. Detta är min enkla filosofi i danssammanhang. I andra sammanhang också för den delen. Fel men rätt måste vara bättre än rätt men fel.
De som eventuellt förstår detta kryptiska resonemang räcker upp en hand!
På väg till Skåne. Det är snö på marken ända ner till Lomma. På en golfbana i trakten av Kristianstad ser jag en skåning försöka åka skidor. För att använda det kryptiska i stycket ovan, så är hans åkning väldigt mycket fel, men på något vis ändå rätt. Han kommer framåt.
På kvällen går vi på teater och ser sonen i föreställningen Finanskris Krasch Boom Bang!, som han själv skrivit och som handlar om den berömda finanskrisen. Nanna Nore från Sundre är en av de fyra skådespelarna.
Det är fullsatt och två tredjedelar av publiken är kvinnor. Så är det ofta i kulturella sammanhang, betydligt fler kvinnor än män. Det har jag också märkt när jag är ute och säljer böcker. Minst sjuttiofem procent av köparna är kvinnor.
- Min man orkar aldrig läsa färdigt en bok! säger kvinnorna.
Vad håller vi män på med istället? Tittar på sport i tv? Fiskar? Bygger redskapsskjul i trädgården? Dricker öl?
Några av oss går kanske till och med ut och startar krig?
Pappa. 96 år i höst.
Hans hustru bor nu i så kallat särskilt boende i Lomma, pappa är kvar hemma i villan.
Bilen är trasig så han kan inte åka och handla, så när vi kommer är kylskåpet så gott som tomt och en del av det som finns där är alldeles för gammalt för att ätas. Hemtjänsten skulle kunna hjälpa honom att ha koll på kylskåpet, rensa och köpa hem nytt.
- Nej, jag klarar det själv bara jag får i gång bilen! svarar han tjurigt.
Tv-programmen är värdelösa, tycker han, men ändå sitter han där och tittar på det mesta med volymen på högsta decibel. Det går inte att vistas i rummet när han tittar på tv. Dessutom är det gotlandstidningarnas fel att varpasporten håller på att dö ut. Det skrivs alldeles för lite om varpa, anser han.
- Annat var det på Lassemans och Age Frankings tid. De skrev så levande om varpatävlingarna att det nästan kändes som att man själv var på plats och tittade. Dagens sportjournalister kan ingenting om varpa.
Jag protesterar naturligtvis, men att protestera mot en envis, snart 96-åring... Så han fortsätter:
- När jag kommer hem till Stångaspelen i sommar vill jag bjuda hem Lasseman och Anders Mattsson. Age är ju tyvärr död, men Lasseman och Anders de kan verkligen varpa, så dem skulle jag vilja bjuda på en grogg. Eller två.
I kväll ska vi titta på Melodifestivalen.
- Vilken hemsk musik! kommer pappa att säga.
Undrar hur jag själv kommer att bli när/om jag blir riktigt gammal. Pappa har ibland svårt att acceptera utvecklingen och det har ofta även jag. Fast vi menar lite olika saker när vi talar om utveckling. Jag gillar inte den "utveckling" som innebär en ständig, alltmer hysterisk jakt på högre levnadsstandard med börsfrossa som följd.
För pappa handlar det mycket om ny teknik. Han hatar inspelade röst som säger att han ska trycka på olika knappar på telefonen för att så småningom kanske komma till en riktig person. Pappa lägger på luren och svär sen i timmar. Och datorer... Han skulle inte ens klara av att öppna locket till min bärbara dator.
När all den här nya tekniken kom tyckte han inte att det fanns någon anledning att lära sig den. Han vill ringa vanliga telefonsamtal och tala med vanliga människor, som ger honom svar som han fattar. Och när det är Melodifestival vill han helst höra Alice Babs, klädd i folkdräkt, sjunga och joddla. Eller något liknande.
Fast mina barn tycker nog ibland något liknande om mig, fast med en viss skillnad. Tror jag att de tycker. Jag har i alla fall lärt mig öppna locket till datorn och det var jag som lärde dem älska The Moody Blues.
Skånska väderutsikter i morgon söndag: Kraftiga snöfall, hårda vindar, hala vägar.
Det är då jag ska åka hem!