Kvinna som älskar dricke sökes!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tidigt på morgonen tretton grader i vattnet.
Senare på dagen den förste jultidningsförsäljaren, tio minuter senare en till.
Det lackar.
Tycker att Folkpartiets motion till kommunfullmäktige är helt rätt.
Gotlands kommun bör sälja sina aktier i Geab och bygga ett badhus för pengarna!
Kommunen äger en fjärdedel av Geabs aktier och de är värda drygt 200 miljoner kronor. Det kan det bli en hel del bad för.
Gotlands kommun, som inte ens längre köper sin el från Geab, utan från ett elbolag på fastlandet, varför ska de då sitta och tjyvhålla på aktierna?
När jag nyligen cyklade på den fortfarande delvis svenktalande estniska ön Ormsö besökte jag ett utedass. Där fanns bara gamla tidningar som toapapper.
Jag rev en sida ur en Allers från 2008 och innan jag gjorde den helt oläsbar tog jag del av mitt horoskop för en vecka i början av juni:
Veckan blir inte alls som du kanske hoppats. Din redan ansträngda ekonomi drabbas av en oförutsedd utgift och ditt kärleksliv går på flämtande sparlåga. Men misströsta inte alltför mycket, för runt midsommar kan allting ordna sig igen. Men du måste jobba för det!
Ett riktigt skithoroskop.
Snart oktober och därmed VM i dricke, en av Gotlands mest prestigefyllda tävlingar. Jag är som vanligt ordförande i testjuryn, som ska smaka av 30-40 dunkar innan årets bäste bryggare kan koras. Det är också jag som ansvarar för "drickbilen", som dagen innan tävlingen kör och hämtar upp femlitersdunkar från bryggare över hela ön. Årets trevligaste biluflykt.
Årets jury är klar till fem sjättedelar. Det är bara den tredje kvinnan som inte är utsedd. Kvinnan av folket som jag varje år efterlyser i den här krönikan. Krav: Kvinna. Måste älska dricke.
Så hör av dig!
Höstmörkret tätnar och infinner sig nu på tider som alldeles nyss var stekande heta och svåra att uthärda utan solglasögon. De mörkrädda och onsdagskrönikören Mats Pettersson tycker väldigt illa om den här årstiden, därför är det kanske inte så lämpligt att de läser det som nu följer. En varning alltså!
Jag får ett mejl från Anna Dahlberg, en läsare i Skåne:
Var i tvättstugan för att hämta tvätt. Klockan var elva på kvällen. Befann mig i rummet med mangel och några bord att lägga tvätt på.
Plötsligt hördes en stark smäll från bordet vid sidan om mig, som var tomt och inte använts av mig. Kroppen reagerade som vanligt när man blir rädd eller skrämd. Hoppade till och förflyttade mig en meter från smällen. Tittade på bordet och såg då att det låg en "guldpeng" där. Väldigt blank. Fortfarande lite uppskakad av smällen tog jag några steg närmare den, tog den i handen och kände att den var varm.
Där stod jag alltså med en tia i min hand och när jag lugnat mig lite så kom tanken att någon försöker skrämma mig. Någon måste ha kastat dit den. Lite försiktigt började jag se mig omkring, någon måste sitta gömd någonstans. Tittade under bord och bakom en torktumlare, trots att jag visste att jag var ensam där.
Det här får jag aldrig något svar på och det irriterar mej lite. Det finns en amerikan som påstår att andar ofta kastar mynt för att påkalla uppmärksamhet.
Men så kunde det väl ändå inte vara?
Ja, vad var det egentligen som hände? Jag har ingen anledning att tro att Anna Dahlberg ljuger, hon har naturligtvis upplevt någonting. Många har liknande historier att berätta, om saker som inte går att förklara.
Det har jag också.
Men tror jag att det handlar om något "övernaturligt"? Jag gjorde en gång en tv-intervju med professor Bengt Gustafsson vid Uppsala universitet. Det handlade om rymden och vi kom att prata om liv på andra planeter och om ockulta fenomen som så många säger sig ha upplevt. Jag frågade Gustafsson vad han trodde.
- Jag tror ingenting, men jag försöker vänja mig vid tanken, svarade han.
Att vänja sig vid tanken tycker jag är ett bra sätt att förhålla sig till sådant som inte går att förklara. Att inte rutinmässigt förneka, utan i stället tänka att det trots allt kan finnas något där utanför vår mänskliga intelligens och våra sinnens räckvidd.
Veckans hjältar!
Infinner mig i mycket god tid på Fiket för att se matchen Sverige-Ungern. Men storbildsskärmen fungerar inte. Det har den inte gjort sedan sent i våras, men naturligtvis trodde jag att Fiket hade ordnat det nu till EM-kvalet.
Panik naturligtvis. Försökte få tag på själva chefen, men han var på Råsunda för att se matchen!
Då kom Mackan och Affe med sex kilometer kabel och en mystisk plåtbox av något slag. Fixade och kopplade, svor några gånger, fixade och koppla lite till. Och plötsligt stod svenska landslaget där och sjöng nationalsången! Jag bjöd mina hjältar på var sin öl.
Matchen kunde börja.
I dag, måndag, går solen ner klockan 19.29.
Nästa måndag 19.10.
Så snart börjar väl affärerna julskylta.