Kvinnor är bättre bilförare än män

Gotland2008-10-25 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Idag lyckades jag skrämma upp mig själv riktigt ordentligt.
Det var förmiddag och jag satt på bussen. Jag var trött och sur. I ögonvrån såg jag hur en herre kom på bussen och med honom en stark odör av alkohol/bakfylla.
Och utan att reflektera över det själv, lade jag demonstrativt väskan på sätet bredvid mig så att herren inte skulle kunna sätta sig där! När jag, några sekunder senare, insåg vad jag precis hade gjort, höll jag på att börja grina av skam och en smärre identitetskris drabbade mig, där jag satt på bussen. Vad ÄR det för människa jag håller på att förvandlas till?
Under en ganska lång period av mitt liv var jag tillsammans med en liten (han vägde 20 kilo mindre än jag) kille från Iran.
En gång berättade han för mig att det aldrig var någon som satte sig bredvid honom på bussar och spårvagnar. Och han luktade inte konstigt.
Han var bara invandrare. Efter att han sagt det, gjorde jag det till en grej att ALLTID sätta mig bredvid sådana människor, som inte riktigt passar in i Mallen, när jag åkte tunnelbana, buss och spårvagn.
Och jag slutade att humma avvisande när "konstiga" människor började prata med mig och började istället prata jag också.
Två, egentligen, väldigt små och obetydliga saker, men kanske, kanske, kanske har jag glatt någon i alla fall.

Jag har även arbetat som volontär på tidningen Situation Stockholm. Ja alltså, jag sålde inte tidningen såklart, utan jag bryggde kaffe åt försäljarna, bakade åt dem, fikade med dem, hjälpte dem att hitta kläder bland kläderna som människor lämnade in och så vidare.
Och det var en fin tid, för de var så fina, alla försäljarna. Och nu har jag blivit en surig småbarnsmorsa som sätter näsan i vädret och ja, beter mig som skit.
Jag tror inte att herrn i fråga ens såg mitt lilla tilltag, men det är ju inte det som spelar roll.
Det som spelade roll var de tankarna som jag omedvetet måste ha tänkt. Väskan ryckte jag tillbaka upp i knäet efter några sekunder bara, så platsen blev fri. Mannen valde ändå att stå under hela bussresan och jag funderade ärligt på att be honom att sätta sig bredvid mig. För att stilla mitt dåliga samvete.
Man ska vara snäll emot alla människor. Man ska inte döma människor efter deras utseende, eller deras lukt, eller deras alkoholvanor etcetera. Hur kunde jag glömma det, som kanske är det viktigaste jag någonsin lärt mig?
Några som verkligen dömer människor och placerar dem i ständiga fack är juryn i "Idol". Den enda svarta och även enda överviktiga, deltagaren Loulou kallas för souldrottning, blir sågad om hon sjunger något annat än soul, får sin stora barm kommenterad av stylister och så säger de att hon "vaggar så skönt" på scenen.
Lilla Johan, 16 år, får inte sjunga "för mogna" sånger, för då blir det bara fel. Han är programmets "lillpojke". Och så har vi "smörsångaren", "pojkbandspojkarna", "popflickorna" och så en som sjunger lite udda.
Alla så bekvämt i sina små fack som Tv4 och juryn ivrigt spär på. Ironiskt är, att Tv4 snart ordnar nollrasismvecka och har reklam mot fördomar.

I veckan har GT haft en serie om hotellbyggandet på Norderstrand som jag följt med spänning. Det enda jag blev irriterad på var det där att kommunen betalade en miljon för en detaljplan som ändå inte följdes.
Den miljonen kunde de ju ha lagt på till exempel skolmat istället. Men i övrigt kände jag ingen irritation alls.
Jag tycker det är bra.
Hotellet är snyggt, det drar hit folk, det fixar jobb.
I artikeln om den där inglasade bron mellan två hus, som Payex vill bygga, hittade jag ett klockrent citat av någon smart kvinna: "Vi kan inte bo och verka i ett museum". Det är verkligen gotlänningarnas och särskilt visbybornas, eviga dilemma, att man hela tiden måste VÄRNA OM allting.
Samtidigt är det ju det där "museet" som Gotland är känt för och frodas på grund av, så det blir ju en svår situation.
Men nu tillhör jag den yngre generationen som försöker bo och leva på den här ön och då tycker jag att allt som tillför jobb och turister/pengar till ön, är av godo.
Då skiter jag i några nedsågade oxlar och 4000 kvadratmeter mer än planerat och hejar på Pigge med vänner.

Och så har jag tagit min första körlektion! Det känns lite som att jag har körkortet som i en liten ask! Jag är ju kvinna också och bara genom det ökar ju mina chanser. Kvinnor är ju så mycket bättre bilförare än män. Läs statistiken.
Läste även att män (särskilt singelkillar) är större miljöbovar än kvinnor.
Surprise! Säg något av ondo där inte männen leder ondhetsligan!

























Läs mer om