Lammskallen som chockade matskribenten
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tänkte på den där lammskallen en glad kväll i Uppsala i mitten av 70-talet. Den glömmer jag aldrig. Och det lär inte den amerikanska matskribenten som bad oss blunda göra heller.
Vi var tio svenskar som var och utbildade oss i tidningsledning i Washington D.C. för sex år sedan.
Det är viktigt det här med D.C. Det står får District of Columbia. Washington är någonting helt annat, det är en delstat i det nordvästra hörnet av USA mot Stilla Havet. Washington D.C. ligger på den östra sidan. För att göra det ytterligare lite mer komplicerat finns det tre platser till i USA och en plats i Storbritannien som heter Washington. Men det här ska inte handla om någon geografilektion. Utan om en lammskalle.
Vi svenskar var på utbildning i drygt två veckor. Vi matades med intressanta föreläsningar, häpnade över en del, gillade en del annat.
Till en av de mer fascinerande föreläsarna fanns matskribenten från San Fransisco. Hon hade kommit inflygandes över hela den amerikanska kontinenten bara för att träffas oss över en dag. Och få dela våra matupplevelser.
Hon hade rest runt hela världen och skrivit om mat. Bland annat varit i Arvika, av alla ställen (förlåt Christer Nilsson på GT-sporten, som kommer därifrån). Hon var där för att studera en speciell ost.
När hon bad oss att blunda och tänka på en maträtt, hade jag gjort mitt val redan innan jag stängt till mina ögonlock.
Inom studentlivet i Uppsala har varje nation sin egen specialitet. På Gotlands nation är lambskallegasquen på hösten årets höjdpunkt. Biljetterna är i regel slutsålda innan de ens har släppts. Det gäller att ha de rätta kontakterna för att komma med. Så var det i varje fall på 70-talet.
Lammskallen börjar bli utrotad även här på Gotland, så det krävs nog en liten förklaring vad det egentligen är. Jo, det är precis som det låter, det är lammets huvud som flås och sedan kokas i kryddat och saltat vatten. Innan huvudet serveras gratineras det för att se lite trevligare ut.
Ärligt talat finns det inte speciellt mycket mat på huvudet. Det finns lite kött på kinderna. Den modige äter dessutom ögonen, som sköljs ned med en genomskinlig dryck som inte är vatten. Ett fåröga är ju inte direkt det mest aptitliga som finns, så det behövs all hjälp på vägen som går att få.
Varför utsätter man sig då för detta?
Jo, det handlar förstås om upplevelsen. Det är inte många i vårt land, eller över huvud taget i världen som äter lammskalle. Det är vi gotlänningar, och så på en plats i Norge som heter Voss, har jag lärt mig.
För mig har lammskallen inneburit många intressanta historier, och många höjda ögonbryn i olika sällskap. För en fastlänning känns det närmast som något barbariskt att ge sig på ett fårhuvud.
Och jag lovar, höjde ögonbryna gjorde även den amerikanska matskribenten. Hon hade hört talas om många tokiga maträtter, men tyckte definitivt att den här tog priset. Hon frågade mig gång efter gång om jag verkligen talade sanning. Till slut blev hon övertygad, tror jag. Och vem vet, hon kanske till och med har skrivit om maträtten i någon av de amerikanska magasin där hon medverkar med egen spalt.
Själv åt jag den där lammskallen för över 30 år sedan och jag kommer aldrig att göra om det.
Men jag har i varje fall prövat.
Och det är ju det som är grejen.
Vintern närmar sig. I onsdags morse fick jag skrapa bilrutorna för första gången den här hösten. Tur att jag visste var skrapan fanns. Jag plockade fram borsten också i fall att. Nu vet man aldrig när första snön faller. Tungt!
Jag håller mig fortfarande borta från Facebook. Finns ingen tid över.
Förra onsdagen var GT på plats på Hemse marknad, där vi hade världens kortaste tipspromenad. Många svarade, och många gav oss tips på vad vi skulle skriva om i GT. Påfallande många ville ha lantbruk i tidningen, andra ville ha tillbaka bilderna på vi i ettan. Det känns bra att vi hade tio sidor lantbruk i onsdags och dessutom var tillbaka med ettanbilder. Jag lovar, det kommer mer framöver.
Undrar vilken planet Frölundas fotbollstränare Reine Almqvist kommer från? Vet han inte att Gotland tillhör Sverige och att VIF Gute har lika stor rätt att spela i ett nationellt seriesystem som vilket annat lag från vilken del av landet som helst. Almqvist har gjort ett utspel i tidningen Offside som GT-sporten refererade till i onsdags. Han tyckte att det var skönt att VIF Gute åker ur division I och att serien bara borde innehålla lag från Göteborgstrakten. Jag tar mig för pannan
Trevlig helg!