Längtan efter harmoni
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag LIDER verkligen med alla de som verkligen tycker att det är jätteviktigt att vara smal och vältränad och som aldrig unnar sig någonting, inte ens på julen. De kan inte ha det kul helt enkelt!
Jag har det inte kul i alla fall. Det är ju bara att lyssna på orden: "fullkorn" "organiskt" "osötat" "fibrer" och "fettsnålt". Jämför det med "dressing" "vaniljmunk" och "lakritsbåt"!
Vilka underbara ord!
Tyvärr är jag inte en sån där som unnar mig, eller ja, det är jag väl egentligen, bara det att jag unnar mig varje dag och då räknas det väl inte som att "unna sig"?
Det tycker iallafall inte riktigt min kropp om och när underarmarna nästan fladdrar i vinden får man inse att man får skärpa sig. Ett tag i alla fall.
Och när jag ändå är igång så funderar även på att göra en inre makeover. Jag har alltid velat vara lite mer som min morbrors fru Mari, lugn, harmonisk, vis och eftertänksam.
Blandat med Kurre Niklassons obotliga optimism. Jag skulle vilja vara en sån där som brinner för saker, så där som Kurre gör för sitt ekologiska lantbruk och sitt lammklippande. Och så skulle jag vilja vara en sån där som intresserar mig för nya saker och går på kvällskurser.
En sån där som planterar ovanliga växter och sedan även håller dem vid liv (växterna växer även i fina krukor med vacker mosaik på). En sån där som aldrig har det skitigt hemma, men kanske lite avslappnat stökigt.
Lista på hur jag ska lyckas med min Inre makeover:
* Sluta oroa mig för saker och ting.
* Köpa krukor och porslin till mosaiken
* Undersöka kvällskursutbudet på ön
* Ev. anlita svart städhjälp för att undvika skiten
Jag har funderat lite på det där som jag själv skrev för ett tag sedan, att jag vill lära min dotter att acceptera och respektera alla människor och deras olikheter, men inte alla åsikter. Och jag står ännu för det.
Man kan inte acceptera allting, ibland måste man säga ifrån. Och man kan heller inte respektera alla åsikter.
Det är väldigt väldigt svårt att respektera en människa om man inte respekterar och accepterar hennes åsikter, men tänk om alla kunde göra det, vilken fin värld vi skulle ha då, tror jag.
I skrivande stund sitter jag och väntar på regn. Jag har verkligen lidit under de här soliga veckorna.
När det var som allra värst så tankade jag in ett gäng julsånger på min mp3spelare som jag sedan gick och lyssnade på. Samtidigt tänkte jag intensivt på saker som jultomten, julmust, frost och pepparkakor och vips, så kändes det lite svalare! Jag älskar julen.
Aldrig är jag så lycklig som under december.
Allting är ju så fint då och alla människor blir så snälla och goda. " I juletid blir mänskan god och glad", som pappa Rudolf säger i Sunes jul (som jag har på dvd). Sen tar julen slut och januaridepressionen hägrar.
När december är varm och röd så är januari grå och ful och det allra värsta är att det, i januari, är hela 11 månader kvar tills det blir jul igen.
En annan sak som orsakade depression hos mig var de hatbrott som inträffade under Prideveckan.
Det var som när man läser om våldtäkter och kvinnomisshandel på självaste kvinnodagen, på något sätt kändes det ännu värre än vanligt.
Låt hbt - folket vara! Under Prideveckan och under resten av året också! Inse att vi lever på tvåtusentalet! Inse att alla har rätt att para sig med vem de vill och rätt att älska vem de vill. Amen.
Vänta lite....sådär. Jag var tvungen att tända några harmoniska värmeljus och hämta ett sunt och ekologiskt äpple.
Ja, jag känner verkligen att det här med harmoni är min grej! Jag ska kanske ta och börja med yoga och hasch på en gång? Nej, man får inte ta det för långt.
Var nere på bolaget en sväng ikväll och köpte en present till min lillebror. Jag har aldrig sett så många medeltidsmänniskor på en och samma plats förut.
Jag som trodde att man bara drack mjöd på medeltiden! Tydligen var även kaktuscider och elefant-öl vanligt förekommande.
Ute på torget stod ett gäng indianer med fjädrar på skallen och spelade panflöjt och dagen till ära så dansade de även lite indianiskt på kullerstenarna!
Här i Visby lever alla sida vid sida, i fred och harmoni.