Lasse Sveriges sämste tippare?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Samma sak varje höst.
- Nu är det nog sista gången för i år som gräsmattan behöver klippas!
Jag tror jag sa det första gången redan i slutet av augusti. Och därefter minst fem gånger till.
Men gräset fortsätter växa, trots att det bara är tre månader kvar till jul. När jag kommer hem efter att ha varit och kastat varpa har lapphustrun påbörjat årets femtiofjärde klippning.
- Det är nog sista gången för i år, säger jag.
Hon tittar bara konstigt på mig.
Det är fredag och mycket folk i affären när jag är och handlar. Normal fredagshandel för oss som bor här permanent, men även handling för dem som åkt ner till sina fritidshus över helgen för att njuta av det fina höstvädret.
Jag hälsar till höger och vänster och stannar och pratar med några. Alla är mycket trevliga och några av dem betraktar jag nästan som goda vänner.
Plötsligt, i folkvimlet vid mjölkskåpet, börjar jag tänka på valet:
Inte mindre än arton personer i det här lilla valdistriktet, Burgsvik med intilliggande socknar, röstade på Sverigedemokraterna. Jag vet inte vem dessa lokala "demokrater" är, men säkert känner jag en stor del av dem. Och flera betraktar jag kanske till och med som mina vänner.
Men jag vill inte vara god vän med en Sverigedemokrat!
När jag kommer hem sätter jag mig och försöker komma på vem i Burgsvik som inte tycker om utlänningar. Spontant tänker jag på en person och han är definitivt inte min vän. Eventuellt kan jag tänka mig en till, men jag hoppas att jag har fel, för han tillhör vänskaran.
Och de övriga sexton, vem är de?
Fullmäktigevalet i hönshuset resulterade i en övertygande seger för partiet Bättre sovpinnar och fritt sprättande i trädgårdslandet (Bsofsit), som de tre hönorna och de fyra unghönsen röstade på. Högsta hönsen (Hh) fick bara en röst (tuppen Pekka).
När sedan hönshusstyrelsens ordförande skulle utses, förklarade Pekka att den posten var vikt åt honom, vilket fick hönorna att "gå i taket".
- Vi representerar största partiet och någon av oss ska naturligtvis inneha den posten, sade hönan Hildur med fullt hörbar ilska i rösten.
Detta fick i sin tur Pekka att gå i samma tak samtidigt som han förklarade:
- Hönorna har ju fullt upp med att lägga ägg, föda kycklingar och sedan uppfostra dem. Hur ska de då ha tid att bestämma över ett helt hönshus?
En 85-årig man i Jämtland dör av kallbrand på grund av en läkares slarv.
Läkaren förtjänar en varning, men Hälso- och sjukvårdsnämnden avstår från en prickning. Skälet är en ny lag som börjar gälla från 2011 och som tar bort disciplinpåföljden för enskilda läkare!
Nästa lag?
Enskilda poliser slipper automatiskt straff om de vid ingripanden råkar skada misstänkta person svårt och kanske till och med ha ha ihjäl dem.
Vi kastar stenvarpa i Vibble i årets sista tävling. Det är en uppsluppen tävling med inbjudna kastare, hoplottade lag och en fantastisk lunch i halvtid.
Det kastas i tremannalag men i mitt lag är vi bara två, Lasse Karlsson från Visby och jag. Mellan två omgångar börjar vi prata om fotbollstips och jag berättar att jag nog är en av de sämsta tippare som finns. Jag vinner aldrig. Men då berättar Lasse Karlsson:
- Jag tippar regelbundet med en kompis. En gång lämnade vi in ett 32-raderssystem. Vi hade inget rätt.
Slå det den som kan!
För inte så länge sedan, några månader kanske, skrev jag och var upprörd över att det är så fruktansvärt dyrt att gå till tandläkaren. Det finns knappas någonting mera ojämlikt. Bra tänder för de rika, dåliga för de fattiga.
Folktandvården driver årligen in räkningar för 250 000 kronor via inkasso och socialen har i år hjälpt 200 gotlänningar att betala sina tandläkare, läser jag i GA.
Varför är det inga politiker som bryr sig?
Veckan som kommer:
En av årets trevligaste. På fredag kör jag runt hela ön med "drickbilen" och hämtar de dunkar med dricke som ska bedömas vid den årliga drick- och lammskallefesten på lördag. VM i dricke är bland de mest prestigefyllda tävlingarna på Gotland. 30-40 dunkar ska provsmakas och bedömas.
Juryn till tävlingen är nu också utsedd. Tre kvinnor och tre män. Bland männen finns biskop Lennart Koskinen.
När han var ny som biskop på ön kontaktade jag honom och erbjöd honom att bli jurymedlem och jag gav honom också några liter dricke, så att han kunde få provsmaka den gotländska kulurdrycken.
Jodå, han tyckte om den, men som nytillträdd biskop var han inte riktig beredd på att ställa upp som jurymedlem.
- Men återkom gärna något annat år, sa han.
Och det gjorde jag nu, hans sista år som biskop på Gotland.
- Det ska bli mycket trevligt, svarade Guds högste medarbetare på Gotland.