Man skulle vara en cool tjej som inte brydde sig
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är komikern Anna-Lena Brundin som står för det underbara citatet i en veckotidning där hon skriver krönikor.
Jag läste någonstans att när man är kvinna så ska man ha ett midjemått på MAX 80 centimeter. Har man ett större midjemått så riskerar man helt enkelt att dö. Samma sak om man har ett BMI på över 25. Det är också jättefarligt. Man kan dö.
När jag var i de där jobbiga tonåren, i början på 2000-talet så hade jag en jäkla tur. För precis när jag, enligt statistiken, borde må som allra sämst och få anorexia och sådär, så dånade den där stora skönhetsdebatten i alla medier. 1999 hade boken "Fittstim", med texter om feminism och om hur det var att vara ung kvinna, kommit och den blev min och hundratusentals andra tonårstjejers bibel.
Övriga medier rapporterade intensivt om stigande fall av anorexia och om hur dåligt unga tjejer mådde på grund av utseendehetsen. Och det hela vände lite. Nu skulle man vara en cool tjej som inte brydde sig, som var stolt och stark och girl power och allt det där. Och särskilt den där boken - "Fittstim", räddade i alla fall mig.
Allt var frid och fröjd och jag blev äldre och har väl faktiskt egentligen aldrig brytt mig särskilt mycket om det där med vikt och smalhet. Tills för några år sedan, när det började rapporteras om "fetmaepidemier".
Det hela trappades upp och numera går det inte en kväll utan att det visas någon dokumentär om sjukligt feta människor på tv. Vi matas med GI - metoder, olika sätt att träna, och dessutom har skönhetsoperationer mer och mer blivit något normalt, något man "bara gör".
Enda skillnaden mot förut, är att det inte längre handlar om att vi (kvinnorna, för visst är det så att även den här hälsohetsen vänder sig till främst kvinnor) ska vara smala och snygga för att männen ska vilja gifta sig med oss, nej, nu ska vi vara HÄLSOSAMMA och sköta om våra kroppar. För annars riskerar vi att dö.
Nu har vecko- och tjejtidningarna återigen bilder på kvinnor med måttband runt midjorna och varje tidning har en egen GI - expert som ger oss recept på rostade nötter och rostade rotfrukter.
Och ärligt talat så saknar jag den där tiden på det sena 90-talet när tidningarna talade om för kvinnorna hur vi skulle bli smala och vackra för att attrahera männen. Det var liksom så lätt att se igenom, eftersom det faktiskt var lögn- alla killar vill inte ha pinnsmalisar och jättestora bröst.
Det finns de som går igång på svällande lår och avlånga tuttar också.
Men nu, när det hela tiden pratas om hälsa hit och hälsa dit och om alla sjukdomar man kan få om man inte går på den eller den metoden eller om man inte blir medlem på det eller det gymmet, ja, då är det så svårt att komma undan!
Jag inser att det verkligen har gått för långt när jag själv får ångest av att gå upp i vikt. Jag är ju ändå gravid och då är det liksom lite oundkomligt. Men för varje kilo får jag ångest. Läste att 10 procent av alla gravida har ätstörningar. Det är ju helt absurt!
På ett sätt känns det som om medierna och modevälden där i slutet av 90-talet insåg att de hade gått för långt. Så de låg lågt i några år, medan de filade på hur de åter skulle kunna trycka på oss utseendeångesten, för den ångesten är nämligen väldigt inkomstbringande för många.
Så till slut snokade någon upp en undersökning om stigande fetma och vips så hade de sina belägg för att köra på igen, dock med lite bättre argument, nämligen döden.
Och egentligen är det ju bara samma hets, som då på 90 - talet när kvinnorna bantade och svalt sig i olika kurer och dieter för att bli snygga och attraktiva så att männen ville ligga med dem. Det enda som förändrades var att det blev pinsamt att erkänna att man ville bli smal för att bli snygg och attraktiv. Det var ju ytligt och inte alls särskilt girl power - aktigt. Därför kan man nu istället säga att man helt enkelt tänker på hälsan.
Man vill inte få högt kolesterolvärde eller riskera att få typ 2 diabetes. Och därför skrämmer den här "hälsotrenden" mig lite.
För sjukdomar som anorexi och ortorexi (fixering vid mat och träning) och bottenkört självförtroende kan så lätt döljas nu när alla helt plötsligt springer på Friskis och svettis och äter rostade rotfrukter och tidningarna är överfulla av reportage med medelålders kvinnor som talar ut om hur bra de mår nu när de har börjat tänka på hälsan och som ett plus i kanten, gått ner tio kilo i vikt också.
Och återigen tjänar tidningarna och detoxföretagen och viktväktarna och tusentals andra företag grova pengar på kvinnornas och även nu mer och mer männens, eviga längtan efter att vara smala och fina och få bli friade till.
Jag ser igenom bluffen och sätter mig framför tv:n med min man, som friade trots svällande lår och avlånga tuttar. Glor på en dokumentär om världens fetaste kvinna och äter chips med dillsmak.