Märkligt ljusfenomen i öster
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag på morgonen går ut för att sätta på TV:n i hönshuset, så att hönsen kan se störtloppet i Garmisch Partenkirschen, upplever jag något mycket märkligt. Vid horisonten i öster ser jag ett flammande rött sken, som bländar mig så kraftigt att jag tvingas hålla båda händerna för ögonen.
Efter en stund tar jag försiktigt tar bort händerna igen, men då är skenet försvunnet! När jag kommer in beskriver jag fenomenet för min hustru, men hon har ingen aning om vad det kan vara.
Jag söker på Internet och läser om ett märkligt ljussken över Helsingborg i höstas. Många som såg fenomenet trodde att det handlade om ufo:s, men det visade sig istället vara ett fyrverkeri och uppskickade svävande asiatiska ballonglampor vid ett bröllopsfirande.
Men vem i trakten av Grötlingbo, där horisonten just då tycktes vara belägen, gifter sig vid åttatiden en lördagsmorgon i januari?
Sitter vid frukostbordet och läser i tidningen om fattigdom och krig, misär och elände, sorg och tårar.
Mitt i läsande och ätandet blir jag oerhört irriterad på att min lagrade favoritost smular.
Skärpning jag!
Trampar på genom det sydgotländska landskapet. En gråmulen dag, några få plusgrader och så gott som vindstilla.
Min träning inför cykelfärden genom Baltikum i sommar har inletts . Konditionsmässigt ska det nog ordna sig, men det gäller att också ha en rumpa som klarar av den långa färden. Denna bakre kroppsdel är den mest kritiska vid cykling, så det är den jag nu i första hand tränar. För knappt två veckor sen fick jag ont bara av att cykla till affären fram och tillbaka. Just nu ligger smärtgränsen cirka fyra kilometer utanför samhället, halvvägs mot Hamra.
Så det finns hopp, även om det fortfarande är långt kvar till slutmålet i Gdansk i Polen.
Just hemkommen från mitt laxnät på en meters djup vid en strand söder om där jag bor, ringer Krister Nordin från Fide och undrar hur jag mår.
- Jag mår bra, bortsett från en efterhängsen förkylning, svarar jag och anar att han även har något annat på hjärtat än omtanken om mitt hälsotillstånd.
- Kan du gissa vad jag fick på mitt nät när jag var ute och fiskade? säger han.
- Nej, svarar jag, men tänker både på säl, en tiokilos lax eller massor med sik.
- En lake, säger han.
Närmare ett kilo vägde den och Krister tyckte det var så märkligt med en lake här i viken, så han släppte tillbaka den i sjön igen.
Själv fick jag nio flundror.
Min senaste telefonräkning är som vanligt alldeles för hög. Jag, en pratkvarn?
När jag detaljgranskar räkningen upptäcker jag två märkliga telefonsamtal som jag påstås ha ringt. Ett till en organisation för fadderbarn. Kostnad 9:90. Och ett fyra sekunder långt samtal till Afghanistan för en krona och fem öre!
Jag letar fram en gammal telefonräkning och upptäcker att jag den gången pratat i fem sekunder med någon - i Afghanistan.
Samtalet med organisationen för fadderbarn har förmodligen någonting att göra med en insamlingsgala i TV, då man ringer ett telefonnummer som kostar cirka tio kronor, pengar som sedan går till välgörande ändamål. Troligen har jag väl ringt och bidragit med 9:90.
Men Afghanistan?
Och den här lördagen som jag hoppats så mycket på!
Start för SM i fotbollstips och som jag hade laddat! Här i byn är det varje år en intensiv, jag vill till och med påstå hätsk, kamp om vem som ska bli den bäste tipparen. Tidigare år har ett antal, i mitt tycke, oseriösa tippare vunnit den lokala tävlingen medan jag själv har hamnat långt ner i prislistan.
Men i år.
Jag ägnade flera timmars möda åt den första omgångens tipsrad och jag anade en hel del. Succé till exempel.
Men.
För det första. Spelbutikens (bensinmacken) tipsmaskin vägrade att ta emot min tipslapp. "Slumpspelsfel" stod det på skärmen varje gång tipslappen matades in. Till slut blev jag tvungen att köpa ett färdigt system för att över huvud taget få vara med i tävlingen.
För det andra. Fikets betalkanaler på TV vägrade visa någon fotboll , så där satt vi i halvdunklet och svor och letade efter resultaten på text-TV.
Sex rätt.
Det är mycket jag inte förstår mig på. Till exempel datorns instruktionsbok, omprogrammering av elspisen efter elavbrott,Telias telefonräkningar och Geabs elfakturor.
I veckan hörde jag någon i radion som med dyster, nästan panikslagen, röst tala om den katastrofalt dåliga ekonomiska situationen i landet.
- Under 2008 upplevde vi den lägsta ekonomiska tillväxten sedan andra världskriget, sa han.
Det är vid sådana här tillfällen jag inte riktigt hänger med. Inte förstår. Varför denna dysterhet, varför denna panik?
Det handlade ju ändå om tillväxt!
Det märkliga ljusfenomenet, som jag berättar om i inledningen av krönikan, återkom en knapp timme senare och fick då sin naturliga och självklara förklaring. Jag hade bara totalt glömt bort den.
Solen!