De är på väg hem till Skåne nu, Asterix och Truls, efter två månader på Gotland medan min son och hans familj varit i Berlin.
Trots att de inte fått vistas utomhus, de är innekatter, har de nog haft det ganska trevligt. De har bland annat lärt sig hoppa mellan tvärbjälkarna uppe i sovrummet, de har haft en hel källare att smyga omkring i och de har för första gången i sina liv fångat möss.
Just nu sitter de i varsin bur på övre bildäck. Burarna har jag placerat så att de har ögonkontakt med varandra och jag har ställt in skålar med vatten, som de förmodligen vält omkull för länge sen.
När vi är framme i Oskarshamn ska jag öppna burarna lite försiktigt och klia katterna bakom öronen och säga något lugnande om att vi snart är framme. Vilket dock är en lögn eftersom bilresan tar minst fyra timmar, så det blir sammanlagt nio timmar i bur. Vad säger EU om en sådan djurtransport?
Jag vill inte veta.
Ombord på färjan hamstrar jag några rullar Strong, de där starka pastillerna som fanns redan under min tid som ung. Det är annars inte så ofta jag hittar godis från förr. Vart har till exempel Rival-kolan tagit vägen? Alfa-tabletterna med samlarbilder på idrottsstjärnor? Glassen Guldpuck? För att inte tala om läskedrycken Citronil?
Men Strong finns fortfarande. Eller om den varit borta en tid och nu kommit tillbaka, vet inte så noga.
Står det nu vackra damer med prutande munnar längs vägen mot Malmö och vill pussas, då kan jag lägga in en Strong och stanna bilen i förvissningen om att mina pussar smakar exakt som när jag var ung yngling och inte hade någon att pussa.
Hellre i övergångs- än i undergångsåldern.
Helt lätt var inte sista kvalificeringsomgången i Krönikans poesitävling, för den här gången fanns det ingen hjälp att få på Internet.
Men några visste i alla fall att dikten om kärnkraft som "är ett öde värre än digerdöden" har skrivits av Tage Danielsson. Och som vanligt fick lotten avgöra vem som går vidare till Finalen, som avgörs den här veckan. Efter att först ha gissat på Alf Henriksson skickade Bertil Grennstam i Ljugarn i sista sekunden det här mejlet:
"Det kan ju vara Tage Danielsson också". De här är nu kvalificerade för Finalen:
Laila Press, Visby, Leif Bertwig, Visby, Lena Bellander, Burs, Hasse Gustavsson, Burs/När och Bertil Grennstam, Ljugarn.
Finalen går till så här.
1. Vem har skrivit nedanstående text?
2. Vad heter hela "eposet"?
Båda svaren bör vara rätt, men är det ingen som klarar det är det rätt textförfattare som gäller. I den Stora Finalen deltar de ovan uppräknade. I den Något Mindre Finalen får vem som helst vara med. Det blir hejdundrande priser i båda klasserna.
Och här kommer poemet:
"Di sma undar jordi
dansar i ring
runt där ikring
- u de kan vare fali ting -
Hageböi-Jaken
myssu i nacken
keikar i backen stint".
Spänningen är nu rent ut sagt olidlig.
Kör i maklig takt genom det försommarfagra landskapet ner mot Malmö. Vilket land vi bor i! I en vägren i Blekinge ser jag två rödfärgade kors och jag förstår att här har två människor omkommit i en bilolycka. Drygt en timme senare, i Skåne, ser jag ytterligare två identiskt likadana kors. Märkligt tycker jag först, men får senare veta att det är Motormännen som i en pågående trafiksäkerhetskampanj satt upp sammanlagt 500 rödfärgade kors på olycksplatser utmed särskilt farliga vägavsnitt runt om i landet. Allra mest olyckdrabbad är E20 sydväst om Vara, där tio personer dödats och trettiotvå skadats svårt sedan 2003.
Försöker hitta en jämförande siffra på Gotland, men får bara veta att två dödades och sexton skadades svårt under 2006. Det är mycket. Och betydligt fler lär det bli nu när de inplanterade rådjuren ökar kraftigt i antal. Undrar vad de "rådjursglada" jägarna säger om det.
"Lite plåt- och en del livshotande kroppsskador får man väl stå ut med!"
Får ett mejl från Piloten, eller "vår man i Casablanca" som han föredrar att bli kallad. Han ingår normalt i vår badtrojka i hamnen, där vi börjar bada någon gång i februari och lägger av först när isbildningen sätter igång. Piloten förklarade i vintras att han i år skulle vänta till den 1 maj innan han badade. Men fortfarande har vi inte sett till honom. Han mejlar under en mellanlandning i Casablanca i Marocko och berättar stolt att han flyttat sin baddebut till Atlanten. 16 grader i vattnet.
I morse var det 18 grader här nere i hamnen!
När jag lämnat av katterna åker jag hem till min snart 94-åriga far och hans hustru Alice i Lomma. Läget för de två gamlingarna har drastiskt försämrats sen jag var och hälsade på dem för två månader sedan. Alice är nu så gott som helt beroende av pappa. Hon har mycket svårt att röra sig och ingen av dem får sova ordentligt och det tär naturligtvis på deras krafter.
Alice vill helst komma in på ett ålderdomshem där hon kan få bli omhändertagen utan att känna dåligt samvete. Vi bestämmer gemensamt att jag ska ringa Lomma kommun och fråga efter en plats för henne. I en av landets rikaste kommuner ska väl det inte vara något problem?
- Men det blir nog ingen varpa för mig vid Stångaspelen i år, säger pappa.
Och för första gången tror jag honom.
För trettio år sen sprang tre tusen gotlänningar Korpen i orientering. Nu var vi drygt hundra.
Vad gjorde alla andra den här vackra söndagen?