Det finns vissa saker jag gärna skjuter upp. Tänker att jag kan göra någon annan gång. Bilbesiktningen är en sådan grej. Jag tror jag skjuter upp det dels för att jag är rädd att våra fordon ska ha så allvarliga fel att jag inte har råd att laga dem. Det är lite samma skräck som man har inför tandläkarbesök, att man inte ska ha råd att laga tänderna. Allt sådant här obehagligt skjuter jag upp. Fast lite skärrad blev jag när jag märkte att vi hade körförbud på båda bilarna till följd av mitt handlande. Följaktligen har jag den här veckan varit på Bilprovningen två gånger.
Bilbesiktning brukar vara värsta företaget för oss. För att hinna innan jobbet brukar jag boka första tiden de har på morgonen, det betyder avfärd från Hägsarve kvart i sex. Jo, med alla hastighetsbegränsningar längs med västra vägen tar det numera en dryg timme att ta sig till stan. Men nu kan man i lugn och ro besiktiga bilen innan jobbet och man behöver inte åka hemifrån i svinottan, för nu har det blivit bilbesiktning i Stånga, hurra!
Det låter fånigt, jag vet, men det var värsta upplevelsen att besiktiga bilen. Alla var så glada, bilprovningspersonalen var glad och vi kunder var glada. I det lilla väntrummet i det gamla mejeriet i Stånga rådde lyckostämning. Varje ny kund som öppnade dörren och kom in började spontant prata med oss andra:
- Naj, jo, men vad trevligt med Bilprovning i Stånga!
Och sedan var samtalen igång. En man berättade:
- När jag skulle boka tiden uppgav jag Stånga som station. Du menar väl Spånga, sa telefonisten då. Naj, jag menar Stånga, sa jag. Och då sa de att det inte fanns något som hette Stånga men jag fick allt rätt jag, sa mannen och fnissade nöjt.
Tyvärr fick jag igenom både gamla hästsläp och bilar, utan minsta anmärkning, så nu kommer det att dröja ett helt år tills jag får åka till Bilprovningen igen. Eller som besiktningskillen sa när han lämnade över nycklarna till mig:
- Din bil känner nog av att den är älskad för det gick utmärkt bra för den!
Hela mitt frusna glesbygdshjärta blev alldeles varmt av ett besök på den nya stationen i Stånga. Har ni inte varit där så åk dit!
Hjärtat tinade också betänkligt då jag åkte på invigning av det nya slakteriet Gothemsgården i Gothem häromdagen. Så många människor, så mycket glädje och så mycket tillförsikt inför framtiden på samma ställe.
Det är så lätt att man som glesbygdsbo hamnar i en gnällspiral om man tittar på allting som blir sämre hela tiden. Jag kom på mig med att tänka, när jag gick runt i det nya fina slakteriet i Gothem och såg alla glada människor, hur viktigt det är att man inte bara fokuserar på allt som är dåligt. Att det faktiskt händer bra saker också.
Jag kan ärligt skriva att jag har bävat inför årets lamning. Det enorma arbete som det innebär, alla sömnlösa nätter. Och sedan den dåliga lönsamheten med avräkningspriser som ligger i princip lägst i hela EU.
Men studiebesöken i Stånga och Gothem gav mig arbetslust tillbaka. Visst sjutton måste det bli bättre tider? Om man bara håller ut, klurar lite och jobbar på lite till?