Jag bävar alltid lite inför förändringar. Det jag är rädd för nu är landsbygdsbarnens ändrade skoltider i höst. Skoldagen ska förskjutas med en timme för att man ska spara pengar.
För de yngre barnen blir skillnaden inte så stor, de är ju ändå oftast på fritis eller liknande på eftermiddagen. Det är för högstadiebarnen som skillnaden blir störst. Från och med i höst så kommer skolbussarna inte att gå hem förrän vid fyratiden. Det betyder att många högstadiebarn här på södra Gotland inte kommer hem förrän vid femtiden på kvällen.
Det har inte pratats så mycket om det här för när man pratar skola på Gotland så handlar det mest om 1-6, den gamla folkskolan. Ibland känns det som om man har glömt bort att grundskolan faktiskt numera är nioårig! Högstadiebarnens situation har jag inte hört ett knyst om. Det har bara kommit diffusa meddelanden från skolan om att mer information kommer.
Jag vet inte riktigt varför jag irriterar mig så på att skolan ska starta en timme senare. Kanske är det för att jag själv är morgonmänniska och gillar att sätta igång tidigt för att sedan bli färdig i skaplig tid. Jag brukar säga att det man inte får gjort innan klockan elva, det blir inte gjort. Jag mår dåligt av såsiga morgnar.
Sedan är jag också irriterad över att det här kommer att drabba mig.
Jag har i många år nu varit bortskämd med att ha storebarn som kommer hem i skaplig tid på eftermiddagen då man själv ännu är på jobbet. Jag har varit bortskämd med att ha storebarn som, så fort de klivit av bussen, går ett varv i lammhuset för att se att allt är i sin ordning. Storebarn som kalla vinterdagar håller elden vid liv i pannan så att inte rören fryser. Som hänger upp tvätt, plockar ur diskmaskinen och bär in ved.
- Men det fattar du väl, att skolorganisationen på Gotland inte kan ta hänsyn till att du behöver hjälp med lammen av barnen? säger Hemmansägaren då jag beklagar mig.
Okej. Men om jag för ett ögonblick försöker att flytta fokus från mig själv till barnen. Blir det bättre då? Nej, för det kommer att bli stressigt och svårt för dem att delta i fritidsaktiviteter.
Brittis Benzler sa i något uttalande att hon hoppas att idrottsklubbarna på ön kan senarelägga sina träningstider så att det passar högstadiebarnen. Visst. Men ta sporten simning till exempel där våra barn är aktiva. Det är ju inte klubben som bestämmer tiderna utan vi får ta de tider som finns då badet inte är upptaget. Detsamma gäller ju flera andra sporter där man är beroende av att vara i en hall.
Jag hoppas också verkligen att man kommer att utnyttja barnens tid i skolan på bästa sätt, att de får något gjort. Jag hoppas innerligt att den där förskjutna timmen mellan tre och fyra på eftermiddagen kommer att ägnas åt effektiva studier och inte fyllas med flams och trams för att hålla trötta tonåringar vakna tills bussen går hem. Stora syrran som går ut nian nu sa häromdagen:
- Jag är så glad att jag slipper vara med om de där nya skoltiderna!
Nej, de där nya tiderna passar verkligen inte oss som försöker leva med barn här ute i glesbygden.