Det kolsvarta kvällsmörkret i november har dragit in över parkeringen på torget i Hemse. Jag är i princip ensam när jag kliver ur bilen för att bara skynda in på Konsum och köpa plastpåsar innan jag ska hämta på simträningen, mitt sista uppdrag för dagen. Det blåser kallt och det enda som hörs är de smattrande flagglinorna från flaggstängerna vid entrén.
När jag kommer ut till bilen igen med mina påsar ser jag att det är något mer som vinden har fått tag i. Under vindrutetorkaren sitter en lapp och fladdrar. En p-bot! Jag kämpar mot tårarna när jag tittar upp mot parkeringsskylten och förstår att jag borde ha satt p-skivan. Just den här raden jag parkerat i kräver p-skiva, det finns annars gott om platser där det är fri parkering, ja alla platser på hela torget är ju lediga.
En hel, lång dags jobb och så gör man av med hela förtjänsten och lite till på en p-bot. Så himla surt. När jag gråtande kommer hem tar Hemmansägaren genast mitt parti:
– Parkeringsrestriktioner är till för att reglera parkerade bilar. Men en novemberkväll i Hemse finns det ju inga parkerade bilar att reglera. Du har blivit utsatt för en kriminell handling! dövlar han.
Nja, jag har ju gjort fel. Men visst svider det.
Vi har haft lite lammbekymmer i veckan också. I söndags upptäckte vi att 28 av våra gimbrar som går i skogen var borta. Efter en stunds letande kunde vi konstatera att gimbrarna fått hjälp ut, vi hittade en öppen grind. Det är Rune Hallviden som snickrat den grinden för att hans turridningsmänniskor ska kunna ta sig över våra marker. Rune har försett grinden med två lås så att inte ens ett lamm ska kunna komma på hur man öppnar den. Men nu måste det ha varit någon annan i farten som kanske inte visste att det gick djur där.
Storebarnen hade tänkt sig lite andra aktiviteter denna söndagseftermiddag men nu fick de ge sig ut med mig i Silteskogarna och leta lamm. Ett av storebarnen gick först med ett låtsat förstoringsglas i handen och sa förtjust varje gång vi såg ett spår:
– Mouton! Caca!
Vilket jag tror är franska för lamm och bajs. Trots digert detektivarbete hittade vi inte ett enda lamm innan mörkret överföll oss.
Hemmansägaren blir alltid lika förtvivlad när lammen är borta. Hela kvällen låg han i soffan och suckade av ledsenhet. Följande nätter sov jag ingenting för Hemmansägaren låg vaken och googlade på sin telefon på Google Maps:
– Kolla här, Mien! Här finns en glänta! Kanske har de tagit sig dit! kunde han säga vid tretiden.
Och sedan väckte han mig vid fem igen och vi åkte iväg med strålkastarlampa och letade lamm innan jobbet.
Efter flera sömnlösa nätter blev det så äntligen torsdag, min lediga dag. Hallvid´n var schysst och åkte med mig ut i skogen. Det tog inte stor stund så hade vi hittat lammen. De rackarna ligger och trycker under träden och man ser riktigt hur de anstränger sig för att vara tysta så de inte blir upptäckta. Men så är det någon av dem som försäger sig:
– BÄ!
Och då är det ju kört.
Tack Hallvid´n för hjälpen! Och till er andra, stäng grindarna efter er!