19 september
Mer än leva, fann jag, var att älska
mer än älska är att dö som denne.
För att komma i rätt stämning på min just påbörjade resa till Finland, har jag tagit med Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner som reselektyr. Den har jag inte läst sen jag gick i skolan, men jag minns att jag tyckte mycket om denna skildring av det svensk-ryska kriget 1808-1809. Det var i det kriget vi förlorade hela Finland, som sedan 1100-talet hört till Sverige. Inte visste jag att Finland varit svenskt så länge. Jag måste ha suttit och tänkt på annat under den historielektionen. Jag satt nästan alltid och tänkte på annat när jag gick i skolan.
Hoppar man över Vårt land, Finlands nationalsång, så inleds Fänrik Ståls sägner med denna inledande strof i dikten om Molnets broder, en ung man som stupar och hans unga fästmö som ber om vatten för att tvätta hans ansikte rent från blod.
Mer än leva, fann jag, var att älska
mer än älska är att dö som denne.
Jag är alltså på väg till vår forna östliga landsdel. Lapphustrun håller på och släktforskar och hon ska nu, tillsammans med sin systerson, åka runt och titta på förfäders gravstenar och boplatser i sydvästra Finland. Släkten har dock ingenting med Fänrik Stål och kriget att göra.
Jag följer dem några dagar, men sen gör jag en egen resa öster ut. Till Karelen och gränsen mot Ryssland. I en liten finsk by alldeles vid gränsen ska jag fotografera miljöer och göra anteckningar för min nästa bok. Research kallas det, vilket betyder undersökning, men av någon anledning måste man säga research för annars fattar inte folk vad man menar. Förmodligen inte skattemyndigheten heller när jag vill göra avdrag i deklarationen för den här resan. Det får man göra för research.
Jag hatar att behöva använda utländska ord.
Fast om jag skriver att jag varit i byn Nuijamaa och gjort undersökningar för fyra tusen kronor så fattar de nog ändå?
Tretton grader i vattnet i morse.
Äntligen börjar det bli njutbart att bada.
Läser om en nyutkommen bok med titeln Supertanten. Den är skriven av Elin Ek, hon som för ett antal år sen gjorde succé i TV som Grynet och som uppmanade unga flickor att "ta ingen skit!"
- Det som är modernt nu - sylta, safta, baka, plocka, lägga in - är det som tanter gjort i all tid. Jag vill plocka fram en grupp som aldrig fått någon kredd, säger hon i en intervju.
Det har inte jag heller fått. Är det någon som har syltat, saftat, bakat, plockat och lagt in så är det jag. Jag blir helt manisk vid den här tiden på året då allting mognar. Jag flänger omkring som en skållad hamster och plockar och samlar. Sen skyndar jag hem och syltar och saftar och lägger in. Jag mår som bäst när varenda hyllcentimeter i källaren är fullt av sylter, safter, marmelader och varierande ättiksinläggningar. Att vi sen inte hinner äta upp ens en bråkdel innan det mesta hinner mögla eller jäsa hör inte hit.
Lite kredd borde väl även jag vara värd?
Om dock någon ville hämta vatten,
att jag kunde två hans anlet blodfritt,
stryka än en gång hans lock med handen,
se hans öga, ljuvt ännu in i döden.