Min teknik-gen måste vara defekt
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag brukar tänka på honom så ibland, även om det är hans hem jag syftar på. Allt är supercoolt sammankopplat med osynliga manicker och routrar (en router, flera routrar?), det är dator på tv-skärmen och bluetooth och andra mystiska saker jag inte ens kan stava till.
Högteknologiskt och trådlöst. En man av 2000-talet.
Jag är en man av 1900-talet och har följaktligen väldigt många trådar och sladdar i mitt hem. Bredband har vi, åtminstone är det vad vi betalar för, men särskilt brett verkar det inte vara för satan vad långsam datorn är emellanåt.
Smalband, kanske. Inte smilband i alla fall.
Jag är inte avundsjuk på min trådlöse vän, men i smyg lite imponerad. Det är coolt med tekniska prylar, jag är ju kille och har antagligen en gen som säger åt mig att tycka det.
Men det är som med så mycket annat, jag är inte tillräckligt intresserad för att hänga med. Den där genen är antagligen defekt på nåt sätt.
Och har man väl börjat hamna på efterkälken är man snart ifrånsprungen helt.
Om några år kan mina ungar mer om datorer och mobiler än jag, för jag tillhör den utdöende del av människosläktet som bara använder min mobil att ringa och skicka sms med.
Alla andra läser sin e-post, facebookar (gud så töntigt förresten) och lyssnar på musik i sina.
Men jag skyller på att jag är småbarnsförälder igen. Jag har för det första inte tid att vara uppkopplad jämt, och för det andra är det är ingen idé att skaffa snygg och smart mobiltelefon, det är bara en tidsfråga innan jag får fiska upp den ur toaletten i alla fall.
Sen är det med teknik som med allt annat att den behöver kärlek, och framför-
allt omvårdnad, för att fungera. Där brister det för mig eftersom jag inte kan och inte vill kunna reparera trasiga datorer.
Datorer är fienden.
Jag har jobbat med Macintosh-datorer i princip hela mitt liv fram till jag flyttade tillbaka till Gotland och började på GT.
Här är det pc som gäller.
Jag fattar inte varför i princip hela världen arbetar med dessa fullständigt värdelösa och avskyvärda maskiner. Mac regerar på precis alla punkter jag kan komma på. Snyggt, mjukt, användarvänligt, trevligt, driftsäkert, inga virus. Pc är en enda soppa av idiotiska buggar och sunkiga popup-rutor som ställer dumma frågor så fort man råkar trycka på fel knapp.
Jag tror inte på att Microsoft är ett amerikanskt företag. Det är en bluff. Egentligen har Windows totats ihop av ett gäng datorburna crackpundare i en öststats-
källare.
Min bror är något mer tekniskt orienterad än jag, men inte så mycket som jag tror att han tror.
Men han brukar ändå skratta åt att jag är text-tv-knarkare, han säger föraktfullt att text-tv är en "sjabbig liten bodega i botten av cyberspace".
Sjabbigt eller inte, text-tv är det första jag kollar när jag vaknar och det sista innan jag går och lägger mig. Däremellan tittar jag säkert in 20 gånger under dagen. Och när jag läst SVT:s text tar jag fyrans och femmans också.
Oftast blir det högljudda och ibland till och med fysiska protester från övriga familjemedlemmar. Men häromdan kom ett litet men ack så gulligt genombrott. Nästan treåringen kröp upp i knät och sa "pappa, jag vill sitta häl o titta text-tv".
Jag har just målat om gäststugan, och där finns garanterat ingen högteknologi alls.
Däremot har jag haft för mycket tid att fundera, och så skedde det som inträffar ungefär vartannat år - jag fastnade i limerickvärlden.
Det inte bara låter fånigt, det är fånigt också, men jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte sluta, jag vet inte hur jag ska ska mig ur den här misären. Jag blundar och ser limerickar, jag kan inte sova för att jag har fastnat i loopen och allt bara snurrar runt ord som rimmar på Hjo, eller vilken annan ort som helst för den delen.
En bra limerick ska vara ekivok, alltså lite småsnuskig. En gång för kanske 13-14 år sen när jag jobbade på GT-sporten stack Tommy Wahlgren helt oannonserat in huvudet på redaktionen och drog en fantastisk limerick om en storbystad brud från Endre.
När ni springer på Tommy måste ni be honom dra den, jag tänker inte stjäla hans roliga genom att skriva den här.
Det här är min bästa, men den är egentligen inte godkänd eftersom det är ett nödrim. Men om man läser lite slarvigt så går det.
En pojke bosatt vid Vättern
Var nöjd, ty på damtoaletten
Han lyckats montera
inte en, utan flera
kameror i vattenklosetten
Listan! Fem frågor jag funderat på när jag målat och inte hittat nåt svar på.
1) Varför är diesel dyrare än 95-
oktanigt?
2) Kan gräs växa som ogräs?
3) Varför kunde ingen av alla dessa över- betalda nationalekonomer och börs- människor förutse finanskrisen?
4) Är det okej att det tar ungefär lika lång tid att utbilda sig till astronaut och få åka till månen som att få en tid hos bilprovningen?
5) Vem har lärt min nästan treåriga
dotter att säga "Men vaFAN Inez" till den minsta?
Text-tv, sms och tusen sladdar överallt. Och så limerickar ovanpå det. Vilken lågteknologisk loser jag är.