Mina barn och andras ungar
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har letat och letat, men ännu har jag inte hittat en enda liten defekt.
De är charmiga, söta, hyperintelligenta och i största allmänhet perfekta.
Själv är jag full av fel och brister, jag kammar över mina tillkortakommanden som en tunnhåring försöker dölja sin flint. Men så blåser det lite från sidan, och vips är jag avslöjad.
Men mina barn, jag fattar inte hur en halvmesyr som jag lyckats tillverka något så utsökt.
Problemet är bara att alla inte verkar ha förstått hur unika just mina barn är. De behandlas precis som andra.
De får ingen förtur nånstans, trots att de uppenbarligen är tusen gånger snällare och bättre än andras ungar. Vi får inte automatisk rabatt på barnkläder, och vi tvingas till och med betala för att ha våra barn på dagis när vi tvärtom borde få pengar för att ha dem där eftersom de är så förtjusande.
Och andra föräldrar, de har minst av alla förstått mina barns storhet.
Tvärtom verkar de tro att det är deras barn som är mest fantastiska. Ja, det är sant, jag har själv sett hur de ibland struntar i mina flickor för att helt ägna sig åt sitt.
Jag har märkt det i diskussioner också, hur vissa försöker tävla med sina barn. Lilla Pluttan kunde gå redan vid sex månader, Skrutten var blöjfri som ettåring, och Lill-Fisen där borta kunde visst räkna tårna redan i vaggan.
Som om de kan mäta sig med mina. Vilket skämt.
Och som de sover också, andras ungar. De verkar ju sova i princip dygnet runt. Och de självgoda föräldrarna sitter där i sin präktighet och myser med all vuxentid de får tillsammans i sitt lyxiga spabad.
Det måste ju vara nåt fel på deras barn, det kan inte vara normalt att sova så mycket.
Att min minsting ibland vägrar somna och ändå ska gå upp långt före gryningen är nog ett tecken på intelligens. Hennes hjärna behöver inte lika mycket sömn som de andra svagbegåvade barnen.
Så måste det vara. Naturligtvis.
I och för sig så lärde sig mina flickor inte att gå särskilt tidigt. Och inte har vi kunnat sluta köpa blöjor heller, fast den minsta är drygt två år. Och nappar vägrar de sluta med.
Treåringen kan förvisso räkna till tio på engelska, men det var det visst nån annan på dagis som kunde också. Typiskt.
Kanske måste jag inse att mina barn bara är helt vanliga ungar.
Bara lite, lite finare. Eller?
Tävla i barn, kan man det?
Jodå. Föräldrar jämför allt, alltid. Och kan man inte vara bäst så kan man alltid vara bäst på att ha det värst. Antingen sover barnen perfekt, eller så sover de inte alls. Ingen har det sådär lagomt mittemellan.
I alla sammanhang där det finns småbarnsföräldrar pågår ett inofficiellt barn-VM. Jag brukar försöka hålla mig passiv, men ibland går det inte. Jag är så extremt partisk, så sjukt enögd när det gäller barn att det är omöjligt att vara tyst.
Kanske måste jag inse att jag bara är en helt vanlig förälder.
Bara lite, lite bättre. Eller?
Något helt annat. En av de största nyheterna förra veckan handlade om Mona Sahlins handväska.
Då undrar man varför. Innehöll väskan en bomb? En avskedsansökan? Ett kärleksbrev från Fredrik Reinfeldt, eller rentav en toblerone?
Var den gjord av ett utrotningshotat djur? Var den sydd av små indiska barn?
Nej, det gjorde den inte, och nej, det var den inte.
Väskan, för övrigt en 50-årspresent, råkar vara av fina märket Louis Vuitton och kostar 6000 kronor.
Det var själva nyheten. Varken mer eller mindre.
Och debatten som följde handlade alltså om en socialdemokrat ska få ha en fin handväska.
Denna otroligt laddade fråga delade Sverige. Vissa, som Dala-Demokratens Göran Greider och Aftonbladets Lena Mellin, slog näven i bordet och tyckte att Monas väska var provocerande.
Själv tycker jag alltihop är lite ledsamt.
Snacka om att sortera in folk i fack. Mona Sahlin ska alltså klä sig i säck och aska bara för att hon är sosse. Hon borde ha lämnat tillbaka sin present med motiveringen att hon inte får ha fina saker eftersom det skadar rörelsen. Eller åtminstone haft vett nog att aldrig använda den.
Det finns sannolikt andra och betydligt allvarligare saker som Mona Sahlin gör som skadar socialdemokratin, om det nu är såna man vill leta efter.
Men låt henne för guds skull ha en fin väska om hon vill.
Veckans lista! Fem saker det finns för mycket av för tillfället.
1) Snö. Tar det aldrig slut? Bor vi i Lappland, eller?
2) Semlor. Vart jag vänder mig finns en semla. Och jag måste äta den.
3) Matlagningsprogram. Jag har klagat på det förr, men nu har matlagningsprogrammen till och med infiltrerat Bolibompa.
4) Kläder. Alltså barnkläder. En anledning att strunta i att gå ut är att slippa klä på barnen.
5) Artiklar om Mona Sahlins väska. Jag har just skrivit en till.