Det här är ditt liv lika mycket som mitt. Låt hågkomsterna flöda, släpp lös dina minnen och plötsligt ser du hur allt hänger ihop. Det här är resan tillbaka till det du trodde att du glömt.
Mina midsommaraftnar - en dokumentär. I dag del 2, fortsättning från förra veckans tidiga 80-tal.
* * *
1988. Firade i Skillinge på Österlen. Christer, min tvillingsjäl, och hans Gunilla bjuder till fest i hennes sommargård. Ett stort vitt hus och en gräsmatta som aldrig tar slut. Folk överallt, vi spelar fotboll, gitarr, grillar, pratar, hånglar och vi har en gedigen omröstning om bästa Beatles-låten, jag röstar på The Long and Winding Road. Christer är borta nu, kräftan tog honom vid 35. Var Gunilla är vet jag inte.
1989. Minns mig själv i en grushög, hur jag skyfflar grus. Vi byggde ut sommarstugan i Småland den sommaren.
1990. Stockholm. Sommarjobb på Den Stora Kvällstidningen. Tar taxi till andrahandaren på Östermalm i gryningen och köper en grillad med mos och räksallad i Nybrogrillen och morgonsolen leker i Nybrovikens vatten.
1991. Göteborg. Sommarjobbar på Den Stora Morgontidningen och följer med en arbetskamrat till Brännö där det sups friskt på altanen och jag håller mig i bakgrunden och när det börjar ljusna hittar jag inte min bädd, går fel, kommer in i ett rum där det pippas grovt och vänder snabbt ut igen och går i ännu en knarrande korridor innan jag till slut kommer rätt. När jag vaknar är det piss på golvet. Det var inte jag. Det var katten.
1992. Första sommaren sen jag flyttat hit. Minneslucka.
1993. Jag och hon jag bodde med tar tåget genom Norge för att till slut hamna på Lofoten men i väntan på båten i Bodö äter vi sill direkt ur burken. Det regnar ute, är kallt och det blåer nånting för jävligt. På färjan över Vestfjorden sen blir jag sjösjuk och spyr över relingen.
1994. Jag är på bröllop i Västerås, en barndomskamrat till hon jag bodde med gifter sig och jag känner ingen, det är outhärdligt och dessutom ska jag köra till Ludvika på natten. Vi kommer i väg, hon är på lyset, vi stannar för en obekväm hedersstund i baksätet mellan Surahammar och Fagersta och när vi kommer till hennes stuga är det högt i tak och Sveriges VM-match mot Ryssland ska just börja och hennes brorsa frågar om jag ska ha en pilsner och det ska jag.
1995. I det lilla blå huset utanför Klinte är det pyntat med björkris och blommor och på knytkalsvis dignar bordet på mangårdsloftet av smör, ost och sill och medan det ljumma regnet faller där ute räknar vi grabbar upp så många vi kan ur Tjeckoslovakiens hockeytrupp från tidigt 70-tal. Jonas fimpar i en avocado. Han tror det är en askkopp.
1996. Ungkarl igen efter sex år med hon jag bodde med. Kvar i stan, övergiven. Jag och Tobbe, min vän och själsfrände, går på Munken och äter hamburgare. Det känns mycket torftigt.
Nästa vecka: Midsommardokumentärens sista del. Håll ut tills dess.