Snön smälter! Fåglarna kvittrar! Vårblommorna knoppas. Barnen vill åka till stranden och bada. Den lilla ägnade en hel förmiddag åt att grina då jag sagt nej till att ta fram studsmattan. De vill ha shorts, linne, blommiga sommarklänningar och foppatofflor på sig.
Vad jobbigt det måste vara att vara barn alltså. Först gå en hel höst och längta efter tomten. På alla bilder av tomtar, är det snö, så egentligen helt logiskt, tror barnen att när snön kommer, då kommer tomten!
Men inte kom det någon snö till jul. Tomten kom konstigt nog ändå. Men vad gled släden på?
Sen kommer snön och är hur rolig som helst under ett par veckor. Men barnen lever ändå i de vuxnas värld och hör de vuxnas drömmande februariprat om sommar, sol, värme och grillkvällar. Så de börjar också längta. Och så töar det.
Men inte blir det sommar för den sakens skull. Nej, nu måste de gå och vänta en hel vår på att få bada i havet.
Som tur är bjuder våren fler roliga etapper än hösten. Första blåsippan. Första kalvarna som föds på Näs. Framtagande av studsmatta. Påsk. Trädgårdspyssel. Långa kvällar på lekplatser med kompisar. Cykelrace på förskolan. Glass nere på hamnen. Och sedan slutligen, midsommar. Så håll ut mitt barn. Nu ljusnar det.
Alla mina pelargoner frös ihjäl i vinter. Det var sju stycken. Döda. Jag behöll dem några veckor i hoppet om att någon eventuellt hade klarat sig och ville skjuta nya skott. Men inget hände. Stendöda allihopa. Mamma köpte några nya till mig. Svärmor lovade skott.
I år ska jag försöka mig på att ställa några ute i den rabatt som min kära make har lovat mig till våren. Vilket leder mig till den första av två efterfrågningar som denna krönika ska innehålla. Nämligen tips till min rabatt.
Den ska vara ganska stor. Innehålla tagetes och kanske någon pelargon om det inte ser alltför konstigt ut bredvid tagetes... Det är allt jag vet än så länge. Troligen blir placeringen av rabatten ganska skuggig. Vilka perenner trivs i skugga? Vilka perenner är lättodlade?
Med våren kommer sommarjobbsångesten för många. Ica Maxi ordnade audition inför sin sommarsäsong och 600 dök upp. Köade. Visade upp sig. Det är verkligen långkonjunkturens ansikte, när 600 människor köar till en audition för ett antal tjänster på några månader i en mataffär.. Och jag vet att man inte borde tänka i de termerna, men var finns värdigheten i det?
Bara orden arbetstagare och arbetsgivare. Arbetsgivarna är företagen, som så snällt ger bort arbete till arbetstagare. Men tänk om man vände på det. Tänk om arbetsgivarna istället var de som gav sitt nedlagda arbete till företaget.
För om det är några som tar emot arbete så är det väl företagen för vilka anställda jobbar? De anställda gör ett arbete och ger det till företaget, som sedan betalar en mer eller mindre rimlig summa för tjänsten. Så ska man vara helt korrekt är det väl egentligen ingen som varken ger eller tar? Det är, om lönerna är schysta, en win win situation?
Leker med tanken på att de arbetssökande istället var de som satte in annonser i tidningen och annonserade ut sig själva. Lät arbetsgivarna komma på audition. Ja jag vet att tanken är bort om all rim och reson, men säg mig var rim och reson finns i det att 600 människor köar för ett antal tremånadslånga tjänster i en mataffär?
Och med våren kom en liten prinsessa. Estelle. Söt säger de att hon är. Men jag slår vad om att hon även kommer att bli både modig och stark, vilket prinsessor ju brukar vara. Mina egna prinsessor springer runt med leksakssvärd prydda med fluffiga fjädrar och jagar drakar och räddar prinsar.
Iklädda blommiga klänningar och gummistövlar möter de våren så.