Mina prinsessor passar i rosa
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är ingen slump.
För jag har hittills aldrig träffat en flicka som tycker det är kul med tv-program där de bygger motorcyklar eller visar exakt hur jättestort världens största flygplan är.
Eller hur man bygger en jetmotor, hur man bäst spränger hus i luften, vad som händer om man kastar ut en mikrovågsugn ur en bil i 100 knyck eller något av de andra mer eller mindre allmänbildande programmen som finns att tillgå.
Jag älskar sånt. Bara att stänga av hjärnan och tillgodogöra sig byggande/förstörande på bästa sändningstid.
Detta är enligt genusvetarna inget nedärvt beteende. Jag har sedan barnsben blivit indoktrinerad till att gilla blått mer än rött och bomber mer än symaskiner. Jag hade gillat symaskiner också om man kastat ut dem ur en bil eller sprängt dem i luften.
Och allt sånt går igen, mina små flickor har många fler dockor än bilar, fler prinsesskjolar än hårdrockströjor (till min förtvivlan) och nyss sa Aina, 4, att "prinsen har en rymdrobot i sin ryggsäck, prinsessan har barbiesar i sin".
Och vet ni vad - för mig är det är helt i sin ordning.
Det gör inget att de gillar rosa och vill vara prinsessor. Jag kämpar inte för att göra dem könsneutrala. Tvärtom.
Jag uppmuntrar det.
Jag tycker det är alldeles fantastiskt gulligt att de hellre vill vara Törnrosa än Stålmannen. Och jag tror inte att de blir hämmade av det. Jag tror att de kommer bli alldeles vanliga, sunt tänkande människor när de blir stora.
Förhoppningsvis kommer de också att inse att man inte bekämpar orättvisorna mellan könen genom att klä sina barn, mina barnbarn, i brunt och kvotera bort vissa leksaker.
Att jag sen även fortsättningsvis kommer få titta på mina riva-hus-med-sprängladdningarprogram i ensamhet på övervåningen medan "My little pony" visas på stora tv:n kan jag leva med.
När Inger Harlevi och hennes allierade kastade in ett badhus i arenabygget började jag ana oråd.
Vips blev allt dubbelt så stort, tre gånger så dyrt och fyra gånger krångligare.
Nu står kommunen där med byxorna vid knäna och orden "ännu ett misslyckande" tatuerat över rumpan.
Visst, Bertil Klintbom säger att man går vidare och förhandlar med de tre bolag som anmält intresse för att bygga något helt annat och till andra kostnader än kommunen vill.
Men 17 miljoner är kommunen beredd att bidra med varje år. Det räcker till att driva kioskverksamheten i jättebygget.
Jag vill verkligen ha ett nytt badhus i Visby. Men om jag måste välja, och det måste nog inte bara jag utan också kommunen, så ser jag hellre en ny arena som kan kompletteras med ett badhus när tid och råd finns.
Nu kommer man att i bästa fall hinna sätta igång bygget i sämsta möjliga läge, mitt under brinnande högkonjunktur, och detta trots att man försökt "skynda på processen".
Men sakta mala byråkratins kvarnar.
Det bästa vore att riva skisser och låtsasanbud och göra om upphandlingen med bara en arenahall i potten. Det är ändå för sent att dra nytta av lågkonjunktur och billiga byggpriser.
Förra veckans citat handlade just om arenahallen: "Ju mer ni skriver om det här desto mindre får vi möjlighet att jobba med det". Kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius vill gärna att kommunen ska få göra bort sig ifred.
Jag förstår henne.
Men tyvärr, det kan hon glömma.
Höghus vid Snäck, bra eller anus?
Jag är inte riktigt säker, faktiskt. Jag bor ju inte där, alltså är det inte min utsikt som förstörs. Å andra sidan är utsikt sällan något statiskt, fråga de vid Kinbergs plats som fick ett trevåningshus i ansiktet häromåret.
Fult och förstör kustlinjen, säger landshövdingen och jag gillar att hon ger sig in i debatten. Men de nya, runda husen vid speedwaybanan gör knappast sitt till för kustlinjen heller.
För övrigt är det svårt att förfula just den biten kust mer än vad som redan gjorts med det öststatsimportade gamla Snäckhotellet i grå betong och de missanpassade punkthusen under klintkanten.
Mitt tips är att det inte blir något, det här kommer att dras i politisk långbänk igen och när kvarnarna malt klart har Gotland sjunkit i havet.
Veckans lista är given, Gotlands tristaste byggnader och platser.
1) Snäck. Det är så fult att det enda som växer där är mögel.
2) Säveskolans F-hus. Nu vill man tydligen göra kulturhus av det. Lycka till.
3) Östercentrum. Man försöker och försöker, men den vindpinade och ogästvänliga gatan blir aldrig fin innan man byggt in alltihop till en enda stor galleria.
4) Rävhagens grusplan. Jag vill lägga av med fotboll varje gång jag ser den.
5) Hemsebadets barnavdelning. Så deprimerande sliten och bister. Och den enda barnbassängen på Gotland.