Mirakel i Lourdes och adlig blondin
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Filmen handlar om en ms-sjuk flicka, Christine, (spelad av Sylvie Testud) som reser till den religiösa vallfartsorten Lourdes i franska Pyrenéerna. Några större förväntningar på att bli frisk av den ryktbara grottans helande vatten har hon ändå inte.
Det var här som den 14-åriga bondflickan Bernadette Soubirous hade inte mindre än arton visioner av jungfru Maria; året var 1858. "Jag är den Obefläckade avelsen" hade jungfrun sagt till henne. Och på samma plats sprang en helig källa fram.
Så småningom blev det lilla Lourdes, i dag med 15 000 invånare, målet för invasioner av troende. Alla med ett förtvivlans hopp om att bli botade på ett mirakulöst sätt, "ta din säng och gå."
Av alla mirakel som påstås ha skett har katolska kyrkan hittills erkänt ett sextiotal.
Mirakelfilmens regissör Jessica Hausner har i en intervju sagt att hon fann platsen avskyvärd första gången hon kom dit, "ett katolskt Disneyland".
Jag var där som barn med min familj på 40-talet och gillade heller inte platsen, minns jag.
Det kändes skrämmande att se tusentals svårt sjuka människor rullas eller bäras fram till grottan där underverk förväntades ske. Kryckor och käppar i massor hängde hoppingivande på väggarna, präster mässade, vaxljus fladdrade.
Varje affär dignade av souvenirer med bilder av la sainte Bernadette. Min kära mor muttrade något om att det fick vara måtta på heligheten när hon inte ens kunde få köpa en vanlig kam utan helgonbild.
Några tecken och under inträffade oss veterligt inte under denna utflyktsdag.
För att återgå till den 14-åriga Bernadette så kan man dystert konstatera att den mänskliga naturen är sig lik.
Precis som jämnåriga "Linnea" i vårt svenska Bjästa blev Bernadette utsatt för elakt skvaller och förtal. Många trodde inte på hennes syner i grottan och därmed var det fritt fram på bygden att (utan hjälp av internet) lufta fördomar och aggressioner. Det fanns de som tyckte att 14-åringen borde spärras in på sinnessjukhus.
Men den romersk-katolska kyrkan litade på Bernadette. 1933 blev hon helgonförklarad av påven Pius XI femtiofyra år efter sin död i Nevers.
Det kungliga bröllopet stundar. Insändare i det lokala bladet diskuterar om det är bra eller dåligt att Haga slott (där paret ska bo) inhägnas med höga järnstaket som hindrar vanligt folk.
Jag passade på medan tid var att ta en bild av treåriga barnbarnet där hon står på slottstrappan och vinkar.
I teve visas återkommande program om kungligheter under ledning av "den adliga blondinen" journalisten Ebba von Sydow.
Själv förnekade hon i en radiointervju att hon skulle vara adlig.
Jag kan härmed upplysa allmänheten och Ebba om att släkten von Sydow finns med i Ointroducerad adels kalender med ankare och duva i skölden.
Denna frejdade släkt invandrade från Tyskland till Sverige på 1700-talet och stamfadern för den svenska släkten hette Christian Fredrik.
Rätt ska vara rätt.