Mitt vackraste sommarminne
Sommar.Foto: CHRISTIAN JOHANSSON/SCANPIX
Foto: CHRISTIAN JOHANSSON / SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi var ännu lite trötta efter bröllopsäventyret alla fyra och när mackorna var uppätna satte vi oss på i skuggan vår nybyggda trappa. Barnen lekte i gruset framför oss och vi bestämde oss för att gå på en promenad i värmen.
Vi packade småkakor och vattenflaskor, satte barnen i varsin vagn och gav oss iväg. Trots att vi hade bott i området i flera månader hade vi ännu inte hunnit utforska skogen runt omkring oss. Vi korsade vägen, genade över fotbollsplanen, klättrade över en hög vall, vandrade över ett stor grusplan och nådde sedan en trevlig skog.
Stortjejen sjöng "Idas sommarvisa" och sprang före på stigen och plockade blommor. Vi pratade om att vi var man och hustru nu. Gifta nu och för alltid. Äktenskapets heliga band och så vidare. Det kändes så stort just då, det vi precis hade gjort att vi blev alldeles fnittriga.
Vi satte oss ner på stigen och åt våra kakor och drack vatten. Lilltjejen reste sig upp och började gå på stigen. Hon hade inte gått mycket innan denna dag, men nu ville hon helt plötsligt springa stigen fram. Och hon sprang och hon ramlade och upp igen och så iväg. Vi blev alldeles häpna och så kom samtalet att handla om vilka stora barn vi plötsligt hade och vad fort tiden hade gått.
Värmen blev bara värre och värre ju närmare lunch vi kom och vi började så småningom vända hemåt. Väl hemma åt vi rester från bröllopet, stortjejen hoppade i poolen och lilltjejen somnade i skuggan.
På eftermiddagen kom några vänner förbi med sina barn. De hade med sig paj och vi fikade i skuggan av det stora bröllopstältet som tog upp i princip hela trädgården. Barnen badade i poolen, hoppade studsmatta en stund och så ner i poolen igen.
Makens föräldrar och syskon kom förbi, den unge mannen som just då bodde i vår gårdsstuga kom hem med några kompisar och vi dukade fram lamm och potatissallad och bröllopstårta till alla gästerna och åt ännu mer.
De unga, barnfria männen drog iväg ner på stan och vi småbarnsföräldrar drog igång stereon och lät barnen dansa till banan-sången. Stortjejerna höll händerna och snurrade, visade varandra olika moves och skrattade så det klingade i sommarkvällen. Småungarna fann sig tillrätta i sandlådan och vi föräldrar lutade oss tillbaka. Skrattade vi också, glada över att ha funnit vänner i varandra.
Vid halvåttatiden packade de ihop sig och vandrade hemåt. Våra barn fick leka en liten stund till innan de somnade alldeles utmattade av värmen, promenaden och kompislekarna.
Medan min nyblivna make la barnen letade jag reda på lite öl och lite cigg. Fick ringa brorsan och fråga var han hade lagt värmeljusen i bröllopsstädningen. Så tände jag en hel massa ljus i det stora tältet, hällde upp öl och tände en cigg. Min make vill ofta, i sommartid, att vi ska göra så. Sitta utomhus i sommarnatten, ta en öl ihop och pratade om livets viktigheter. Jag vill oftast sitta i soffan och i princip aldrig dricka öl, men den här kvällen ville jag det.
Och han kom ner. Och vi drack öl och rökte cigaretter och värmeljusen lyste upp brudbuketten på bordet och rosorna doftade sådär sött och tungt och min nyblivna make var vackrare än någonsin där bredvid mig.
Och vi pratade om vilken tur vi hade haft och om våra barn och vårt hus. Och vi gick ett varv runt trädgården och beundrade rosenbuskar och äppelträd och de höga björkarna in mot skogen.
Och trots att vi gjorde en hel massa saker i somras, bröllop, utflykter, fastlandsresor och aktiviteter så är det den här dagen jag kommer att tänka på när det är 15 minusgrader ute, sinnet lite vintertungt och när julstressen ligger framför oss.
En helt vanlig sommardag med vänner, ungar, blommande rosenbuskar och den nyblivna maken alldeles bredvid.