Du ska absolut inte sitta ensam i Klintehamn och läsa Mari Jungstedts senaste deckare, sa en omtänksam svärson.
Han fruktade att jag kunde bli rädd, se mördare utanför fönstren i mörkret. Men så lättskrämd är jag tydligen inte. Morden som utspelas i nämnda ort kan inte skrämma en katt enligt mitt förmenande.
Blev så besviken på detta hafsverk för ett par hundralappar att samtliga sparade deckare i gotlandsmiljö hamnade i soprummet därhemma. Trots att de var bättre.
Däremot hade jag lite grann oroat mig för den omskrivna brottsvågen i Klintehamn nu när jag valt att fira semester just där.
Av den vågen kom inte ett enda litet stänk över mig. Ställde den lånade Kärnan-cykeln förtroendefullt utanför Ica och Konsum utan att någon tjuv var framme. Visst var hojen låst men detta lås hade en femåring lätt kunnat bryta upp med sitt hårspänne.
Inte ens nattetid fanns någon spekulant på denna rostiga men utmärkta velociped. Lyssnade vaksamt men det enda som hördes och syntes var rekordåskan som inträffade just denna sommar.
Annars syntes all dramatik saknas under dessa ljuva juliveckor. Tiden stod bokstavligen stilla åtminstone utanför Handelsbanken på Donnersgatan där nämnda deckarförfattarinna förlagt ett spektakulärt rån. Klockan utanför hade stannat på 10:05 och där stod den vilseledande dag ut och dag in. Nu kanske den tickar på som den ska?
Nej, någon anledning till rädsla fanns inte på semesterorten, deckarmord eller ej. Tvärtom, frid i själen fjärran från alla stressande ljud och jobbiga backar. Och uppstod problem fanns hjälpen nära hos grannarna Randleff.
I Visby har tiden inte stått still. Brinken, var är du? Ska man behöva ta sig till hamnterminalen för att få en lunch bestående av fläsk med löksås. Verkar så. Ett par gubbar vid bordet bredvid läste minnesord över den insomnade restaurangen på Södertorg. Frid över dess minne.
Kung Magnus väg är sig inte likt längre fast det är väl några år sen det växte upp hus där. Noterade att de nyplanterade träden fått stå kvar trots klagomålen i början. I huvudstaden är man inte lika hänsynsfull när det gäller att skaffa sig en schysst sjöutsikt. Man förgiftar helt enkelt de gamla pilarna på Söder Mälarstrand och inväntar sedan deras säkra död.
Har grannen en störande tall på tomten smyger man dit i ett obevakat ögonblick med motorsågen i högsta hugg.
Men grannar kan vara hyggliga också, de kan till exempel fixa så att man får sina krukväxter vattnade i semestertid. Sådana grannar är familjen Norberg i Solna med rötterna i Tingstäde. Pelargonerna blomstrar som aldrig förr!
För övrigt har jag fått lära mig sopsortering där i Klintehamn. Så långt har vi inte kommit på fastlandet. Här blandas allt avfall huller om buller och trycks ned i urmodiga sopnedkast. Bekvämt kan tyckas men priset är återkommande sopstank i hela huset. Och de som har lägenhet bredvid nedkastet får höra braket från kastade glaspavor. Bort det!