NÄgra koder sen var jag i Stillheten hav

Gotland2011-09-30 04:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Jag landade pÄ mÄnen i gÄr. Det rymdsvarta runt om mig, mÄnens gnistrande yta dÀr nere nÀr jag nÀrmade mig, nÀr jag sedan tog mark.

KÀnslan dÄ.

Den kÀnslan som inte gÄr att beskriva för nÄgon som inte varit dÀr, vars referenser inte rÀcker till; som att bli förÀlder, som att betala rÀkningar.

Att landa pÄ mÄnen, att kliva ut dÀr sen. Ett litet steg för mÀnskligheten, ett jÀttekliv för mig.

Nej, DEt NÄRMASTE en mĂ„ne jag har i mitt liv Ă€r den som Ă€r pĂ„ vĂ€g upp genom hĂ„ret.

Men jag betalade rÀkningarna pÄ Internet i gÄr. För första gÄngen i livet. Det var lika extremt som att flyga raket.

SÄ hÀr: jag fick en liten dosa av banken och en kod att knappa in och en kod till och sen Ànnu fler siffror och du har sÄ klart redan landat pÄ den mÄnen sÄ jag behöver inte förklara mer Àn sÄ.

I nÄgon mening Àr jag den gamla tidens sista utpost.

Jo, jag har betalat rÀkningar förr; skrivit under, stoppat dem i kuvert och lagt pÄ lÄdan. Det gÄr att göra sÄ Àn i dag. FrÄgan Àr vad som försvinner först; sjÀlva den möjligheten eller Postens lÄdor.

Jo, jag har mobiltelefon. Det Àr mÄnga som inte tror fast jag haft den i tio Är. Samma telefon hela tiden, en strÄlande liten manick. Men jagvet inte hur man lagrar telefonnummer i den. SÄ vet jag att jag behöver ringa nÄgon och inte vill ha med mig min telefonbok (en liten bok, alltsÄ, funktionellt och bra) sÄ klipper jag av den gula delen av en post-it-lapp med klister pÄ och fÀster pÄ baksidan av telefonen. Sen skriver jag numret dÀr för hand.

Jag Ă€r ingen teknikmotstĂ„ndare, det finns mycket som Ă€r bra. Men allt har nödvĂ€ndigtvis inte blivit bĂ€ttre.

I denna supersnabba bredbandstid och efter 100 Är av tekniska landvinningar tar man sig i dag fram lika fort pÄ Londons gatunÀt som pÄ 1800-talet, lÀste jag i DN.

Det var en fascinerande och, mÄste jag sÀga, praktisk vÀrld som öppnade sig nÀr jag landade pÄ mÄnen.

Jag har kontroll pÄ mina konton, ser var pengarna tar vÀgen och vet du, man har bara en dosa och en kod och sÄ nÄgon kod till och sen Àr man i Stillhetens hav.

Att vara man och inte förstÄ teknik eller ens intressera sig för tekniska ting har dock sina sidor.

Jag försöker till exempel fÄ hon jag bor med att besiktiga vÄra bilar. För en kvinna behöver pÄ bilprovningen aldrig kÀnna sig lika idiotförklarad som en man, det Àr jag övertygad om.

Sist kom jag dit med tvÄ hjul monterade i fel rörelseriktning. Hördu, vem Àr det som satt pÄ de hÀr dÀcken? Och hur kunde jag vara sÄ korkad!

LĂ€s mer om