Sitter i mitt idylliska lantställe. Slötittar på tennis från franska öppna utan ljud på tv:n. Lyssnar på avslappnande musik istället. Just nu strömmar Thorsten Flincks fina version av Totta Näslunds "Bortom månen och mars" ur högtalarna. Och så skriver jag de här raderna. Tre saker samtidigt, inte så illa för att vara man.
Tennis är en fantastiskt vacker sport att titta på. Speciellt när det spelas på grus, som i Paris, där de som servar som monster inte har lika stor fördel som på snabbare underlag.
Kan ibland ångra mig att jag inte spelar tennis längre. Inte för att jag var speciellt bra, utan för att det är en sport med stora sociala egenskaper. Man möter nya människor och ingen match är lik den andra.
Men jag har i varje fall mött Björn Borg i en riktig tennismatch. Det kan inte så många andra skryta med.
Annars har det varit en tung vecka.
I måndags fick jag veta att en av mina vänner från ungdomsåren på 70-talet gått ur tiden. Den där djävulska sjukdomen vi kallar cancer hade tagit ett nytt liv av en alldeles för ung människa.
Jag fick veta att han gått bort genom Facebook där vi var vänner. Inom loppet av några timmar var hans sida fylld med kondoleanser från alla världens hörn. De har fortsatt att strömma in de senaste dagarna.
Få av oss som var hans Facebook-vänner visste att han var sjuk. Han nämnde det inte med ord när han ibland skrev vad han gjorde och var i världen han befann sig.
Och så helt plötsligt skriver någon att han har gått ur tiden, han hade förlorat den hopplösa kampen mot den djävulska sjukdomen som slår urskiljningslöst mot vem som helst. Så förbannat orättvist.
Allt mer går det upp för mig hur viktigt Facebook är. Jag tillhörde dem som gick med ganska sent när jag klev in i gemenskapen för tre år sedan.
Genom Facebook har jag fått kontakt med ungdomsvänner, gamla arbetskamrater och skolkamrater, supportrar som håller på samma idrottslag som jag. Jag är kompis med mina barn, släktingar, personer jag skrivit om och en hel del annat löst folk.
Facebook är sociala medier när det är som bäst. Facebook är närhet, eftersom man känner alla som är inne i ens egen gemenskap. Det finns ingen anonymitet och elakhet. Inga dumma sårande eller korkade inlägg som på debattsidor på internet. Facebook är vänlighet, öppenhet. Ett fantastiskt sätt att ta upp gamla bekantskaper. Dessutom är Facebook för mig som journalist ett ovärderligt redskap. Det kommer tips och idéer vad vi ska skriva om från alla håll och kanter.
Facebook är en gigantisk familjesida där man - om man vill - dagligen får veta vilka av ens kamrater som fyller år. Och nu också tyvärr vilka som gått bort. Det här senaste tråkiga beskedet hade jag gärna varit utan.
Juni månads tredje dag. Jag tycker mig se ovanligt många turister för att vara så tidigt på säsongen. Trots rekordhöga priser på båtbiljetterna verkar turisterna hitta hit ändå.
Vi har redan haft några fantastiska sommardagar.
Och livet går trots allt vidare hur tråkiga besked vi än får.
Trevlig långhelg!