NĂ€r lillan kom till jorden
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Faktum Àr att det grinas ganska friskt hemma hos oss just nu. Med en nyförlöst mamma, en tvÄÄrstrotsig lilltjej och en nyfödd bebis under samma tak, kan man sÀga att hormonerna svallar. Sambon fÄr springa kors och tvÀrs genom huset med nÀsdukar, godsaker och tröstande ord. Om cirka tolv Är har han tvÄ döttrar i puberteten samt en fru (för om tolv Är Àr vi vÀl ÀndÄ gifta??)med begynnande fyrtioÄrskris, att trösta. Eventuellt fÄr vi skaffa en hanhund för att jÀmna ut hormonbalansen i hushÄllet lite grann.
Det handlar mycket om sömn just nu. Ordet trötthet har plötsligt fÄtt en helt ny dimension. I skrivande stund har det gÄtt tio dagar sedan jag fick sova en hel natt. NÀr denna krönika skrivs, befinner jag mig i ett drömliknande tillstÄnd. Ingenting biter pÄ det, varken koffein, jÀrntabletter eller en upp -piggande liten treo. Jag förlöjligar mig sjÀlv i tankarna, nÀr jag minns hur jag ibland kunde klaga över trötthet medan vi "bara" hade ett barn. Det senaste halvÄret har vi haft ett barn som sovit som en stock, tolv timmar varje natt. Hur kunde jag ha mage att klaga?
Det handlar mycket om Bröst just nu. Och mjölk. Det Àr bröst och mjölk överallt i vÄrt hus. VÄra lakan och mina klÀder har antagit en lite sur- aktig doft och vid minst Ätta tillfÀllen varje dygn, mÄste jag slÀppa bysten fri för att lÄta den lufttorka. TyvÀrr har amningen krÄnglat, vilket lett till att jag har hyrt en bröstpump frÄn BB. Denna apparat fjÀttrar mig vid eluttaget var tredje timme. DÀr fÄr jag sitta medan mjölkmaskinen rytmiskt mjölkar ur mitt spÀnda juver. Jag har reducerats frÄn mÀnniska till mjölkko. Jag kan lika gÀrna byta namn till "Majros" direkt.
Trots mjölkmaskiner och utmattning har jag aldrig kÀnt mig sÄ rik som jag gör nu. Jag har fött tvÄ barn till vÀrlden! Jag har gjort dem, tillsammans med honom som jag Àr sÄ kÀr i!
21 Är, var jag, nÀr den första, vÀldigt oplanerat, blev till och nu stÄr jag hÀr och tre Är har gÄtt och jag Àr 24 nu och har tvÄ barn. TvÄ döttrar.
Det handlar mycket om vĂ„ldtĂ€kt just nu. En femtonĂ„rig flicka tog livet av sig, timmarna innan hon skulle vittna mot mannen som stod anklagad för att ha vĂ„ldtagit henne. PĂ„ Ăstra sjukhuset i Göteborg har en manlig vĂ„rdare förgripit sig pĂ„ patienter. I Afghanistan vill de fĂ„ igenom en lag som ska göra det rĂ€tt för mĂ€nnen att krĂ€va sex av sina fruar minst var fjĂ€rde dag. I lokaltidningen hittar man notiser nĂ€stan varje dag om mĂ€n som förgripit sig, antingen med sex eller vĂ„ld som vapen. Alltid kvinnliga offer. Alltid manliga förövare.
Det pratas ofta om att vi, förÀldrar till flickor, mÄste anstrÀnga oss för att uppfostra vÄra döttrar till att bli lite tuffare. HÄrdare. Starkare. SÄ att de inte blir just offer. Flickorna mÄste tuffa till sig lite, för att klara sig i denna, mÀnnens, hÄrda vÀrld. Feministmorsor skriver i sina bloggar om hur de uppmuntrar sina smÄflickor nÀr det gÀller de typiskt manliga egenskaperna och försöker hÄlla tillbaka de typiskt kvinnliga dragen (de kallar dem för "destruktiva") hos sina smÄflickor.
Jag tycker det Àr lite konstigt. För om man ser pÄ statistiken, sÄ borde det vÀl ÀndÄ vara förÀldrar till pojkar som tar och anstrÀnger sig lite extra? Om man ser pÄ statistiken sÄ blir det ju ganska tydligt att det Àr nÄgonting med den typiska "pojkuppfostran" som inte stÄr riktigt rÀtt till. Om man ser pÄ statistiken sÄ borde det vara förÀldrar till pojkar som uppmuntrade sina pojkar till de lite mer kvinnliga dragen. Om inte för att man gillar jÀmstÀlldhet sÄ för att undvika fÀllande domar och fÀngelse senare i livet.
Ligger i sÀngen med en unge pÄ varje arm. Den ena luktar sand och jord efter en varm aprildag i trÀdgÄrden. Den andra luktar bebis- lite sött och lite spya. TÀnker att jag ska beskydda dem emot allt ont. Gud nÄde den jÀvel som nÄgonsin ger sig pÄ nÄgon av dem. DÄ fÄr de med Majros att göra.