I tråden om mig som finns på Flashback (ett diskussionsforum på Internet i princip utan gränser) omnämns jag ofta som ”journalist”.
Grejen är ju den att jag inte är någon journalist. Jag är en helt vanlig person. Till skillnad från nyhetsrapporteringen, som ju alltid måste vara opartisk och neutral, är jag tillåten att vädra mina åsikter och det gör jag ju också, som ni eventuellt har märkt.
Det är självklart för mig att använda det lilla medieutrymme jag har till att göra det, i hopp om förändring förstås och det är ju en ynnest att få ha det här spalten till det.
Trots att jag säkert enligt många verkar vara en kvinna fylld av åsikter om det mesta så finns det faktiskt saker som jag i princip aldrig skriver om eller inte kan kritisera på grund av egenintresse. Eller, snarare för att skydda mig själv och/eller närstående. Payex, som ställer maten på mitt bord och Gotlands Tidningar är exempel på sådant.
Destination Gotland också. DG har livnärt många i min släkt. I skrivande stund sitter min lillebror straxt under vattenytan nere i maskin och ser till att båten går som den ska. Jag har själv jobbat en sommar hos Destination Gotland och har dussintals av vänner vilka tjänstgjort där under somrarna och sedan använt den generösa lönen till att resa eller betala av studielån med.
Jag har bekanta som fått sina hela utbildningar betala av Destination Gotland och ja, ni fattar. Jag känner tacksamhet mot dem.
Därför delar jag heller inte den enorma glädje som alla verkar känna över Gotlandsbåtens alla planer. Istället oroar jag mig för mina släktingar och vänner som arbetar för Destination Gotland. Och jag tycker att det är konstigt och snudd på lite störigt hur folk nästan kräver att DG absolut måste samarbeta kring att öppna upp för konkurrens.
Alla företag med vinstsyfte och som värnar om sina anställda blir väl oroliga av konkurrens? Se bara på hur företagen kring den nya Coopbutiken borta vid Skrubbs gjort sitt bästa för att försena skapandet av konkurrensen. Destination Gotland däremot förväntas öppna upp för konkurrens med glatt leende och vidöppen famn.
Konstigt, konstigt.
Förresten, nästa person som nämner ordet jante åker på en propp. Att ifrågasätta och känna oro behöver inte alltid betyda att man är missunnsam och önskar något åt helvete.
Jag för min del har, förutom på ett par insändare, inte läst ett enda negativt ord om Gotlandsbåtens projekt.
Ledarskribenter, politiker och till och med konkurrerande företag har i samstämmig kör hyllat projektet och jobbat stenhårt för att få igenom det. Det hade varit rakt obehagligt om ingen hade kritiserat eller ifrågasatt, vilket då ”det vanliga folket” har fått stå för den här gången, eftersom ingen annan gjort det. ”Det vanliga folket” är vi som till exempel får en viktig del av våra årsinkomster via privatuthyrning till turister, något som
Gotlandsbåten definitivt också kommer att konkurrera med. Jag blir inte glad när jag tänker på att vi kanske inte kommer att kunna vara lediga med våra barn på somrarna framöver då kryssningsfartyg och båtar som kör turisterna rakt till utvalda stugbyar eventuellt kommer att konkurrera bort många av oss privata uthyrare. Och det är ingen jävla jante som styr det, utan oro för mitt personliga väl och ve.
Så nej. Jag är inte helt neutral alltid. Vi bor på en liten ö. Ändå ska ni veta att jag ganska ofta får trycka på ”sänd” jättefort när jag ska skicka in min texter i rädsla för att ångra mig.
Jag känner mig ganska modig många gånger. Till exempel idag.