Jag måste säga att jag går runt och känner mig lite nedstämd och bekymrad såhär i juletider.
Ja för jag blir bekymrad och nedstämd när jag läser om dementa kvinnor som våldtas på sina boenden, unga kvinnor som överfalls här i Visby och när jag hör om undersökningar som visar på att 30 procent av alla föräldrar knuffar och/eller skakar sina barn i högre grad nu än tidigare och att det beror på stress.
Ännu mer bekymrad blir jag när en kompis skickar en artikel om en studie som någon gjort angående gympa och mobbning. På allvar har en forskare undersökt sambandet mellan motorik och mobbning och kommit fram till att barn med sämre motorik löper större risk att mobbas.
Forskaren föreslår därför extra gympalektioner för dessa barn. Det är sånt här som slår hål på julefriden hemma hos oss.
Sånt här som får mig att gå i taket till max och som resulterar i ändlösa utläggningar och tillslut obegripliga monologer från min sida.
Vad är det för jävla samhälle vi har när forskare lägger tid och pengar på att försöka ta reda på hur samhället ska bli så likartat och homogent som möjligt? Vad är det för samhälle vi har när högutbildade forskare vänligt föreslår extralektioner i motorik för mobbade barn? Jag blir galen! Galen!
Extra upprörd blir jag naturligtvis eftersom jag själv var både klumpig och mobbad som liten, vilket gör att jag utan svårigheter kan föreställa mig hur det skulle ha känts om min lärare hade kommit till mig och sagt "jag ser att du är mobbad och tjock lille vän. Jag föreslår att du går några extralektioner i gymnastik så ska du nog få se att det går över". Som tur var skedde inte det.
Men motsatsen skedde tyvärr inte heller. Ingen lärare kontaktade nämligen mina mobbare och sa "jag ser att du är elak och dum mot dina klasskompisar. Jag förstår att du har problem på något sätt och jag föreslår att vi tar tag i det här tillsammans med föräldrar och kurator så att både du och de barnen som du mobbar får det lite bättre".
Visste ni att det finns något som heter "tjejcoach"? Jag såg det själv på Nyhetsmorgon imorse. En människa titulerade sig som "tjejcoach". Alla vet ju att unga tjejer som grupp mår dåligt. Och det man gör när man skapar yrket "tjejcoach" är att, som en ulv i fårakläder, säga "jag ser att ni mår dåligt, kom nu ska jag hjälpa er så blir det bättre". Istället för att ta tag i det som är orsaken till att tjejerna mår dåligt, väljer man att ta tag i tjejerna.
Lära dem om hur de ska förändra sig för att kunna stå emot allt det som är jobbigt. Det är exakt samma sak som att be mobbade barn att byta skola. Eller föreslå extra gympalektioner för klumpiga, mobbade barn.
Precis samma sak gör man när man håller kurser i "självförtroende och ledarskap" för kvinnor only. Man säger "om ni bara förändrar er och blir lite mer som män så får ni en chans. Annars får ni skylla er själva". När man säger "du skulle inte ha gått hem ensam så sent" till en ung kvinna som blivit överfallen gör man likadant. Man vänder på skulden. Problematiserar offret istället för förövaren.
Säger "du får förändra dig eller skylla dig själv".
Och det gör mig så fasansfullt upprörd. Kanske är det detta fenomen som upprör mig mest av allt och därför kommer jag aldrig sluta att "tjata" om det här på min plats. Om ni hellre vill läsa om höns och sophantering får ni väl bläddra förbi denna sida om lördagarna.
Glad advent!