Nej, där är jag inte tatuerad!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ortens stolthet, den nya campingen tvärs över vägen, har öppnat och en karavan med husbilar rullar in. Det är öns husbilsägare som ska ha träff under helgen.
Ja, det verkar som att det är husbil som gäller, husvagnarna blir allt färre. Jag skulle nog också kunna tänka mig att köpa en husbil, men ännu är jag inte riktigt mogen. Jag har fortfarande inte gett upp hoppet om motorcykel, gärna med sidovagn, men entusiasmen bland den övriga häften här i huset (hustrun) är inte särskilt stor. Minst sagt.
Det finns egentligen bara en nackdel med husbil. En husbilsägande man i Visby uttrycker det så här:
- Det blir onödigt mycket bil när man ska åka och köpa en liter mjölk!
Den senaste veckan har badtemperaturen inte stigit ett smack.
Elva grader. Plus.
Nu när jag äntligen fyllt sjuttio år - eller sjuttiofem minus - ska jag ta itu med vissa saker som tidigare inte blivit av. Till exempel gå till doktorn och undersöka om jag har prostatacancer. Inte för att jag tror det, men man vet ju aldrig.
Alldeles för många jag känner har de senaste åren drabbats av prostatacancer. En av dem har dött och en fick vid en allmän hälsoundersökning nyligen veta att hans prostata var svårt angripen. Det blev operation och hela prostatan togs bort. Ett halvår senare hade det troligen varit för sent. Min hustru blir med jämna mellanrum kallad för att få sina bröst och livmoderhals undersökta. Jag blir däremot aldrig kallad till någon undersökning.
Viktiga kvinnliga delar och min prostata borde vara lika mycket värda. I alla fall tycker jag det.
Rådjursolyckor på de gotländska vägarna är snart lika vanligt som helgernas slagsmål på krogarna i Visby.
Myter och verklighet är en liten broschyr som Sveriges kommuner och landsting nyligen gett ut. I den läser jag bland annat:
Myt: Skolan blir allt stökigare.
Fakta: 81 procent av eleverna har förtroende för lärarna. 66 procent av eleverna känner arbetsro på lektionerna. 80 procent av lärarna känner arbetsro på merparten av lektionerna. 93 procent av lärarna trivs med eleverna. 96 procent av lärarna anser att de oftast möts med respekt från eleverna.
Sportjournalisterna är förvånade och imponerade över Thomas Lövkvist styrka under bergsetapperna i Giro d`Italia. Gotland har väl inga berg?
Tydligt är att de inte har sett backen vid Snäck. För att inte tala om den långa och krävande stigningen upp mot kyrkan i Fröjel.
På tal om cykel. På fredag är det dags för den årliga glidtävlingen på cykel ner mot hamnen här i Burgsvik. Normalt avgörs Gliiiiiidet i slutet av juli, men i år blir det i samband med festligheterna vid Vårskriket här på sydligaste delen av ön.
Själv är jag i sedvanlig kanonform och jag kommer dessutom att tävla med en tämligen nyinköpt cykel. Även den en gammal Hermes, men specialtrimmad för den här typen av tävlingar. Dessutom funderar jag på att skaffa en rosa tröja. Det inger respekt har jag lärt mig från mitt dagliga TV-tittande på Giro d`Italia och Thomas Lövkvist.
Klipper gräsmattan. Det tar ungefär en timme.
Ställer undan gräsklipparen och går in och äter lunch. När jag efter yoghurt med jordgubbssylt och två mackor kommer ut i trädgården upptäcker jag att det är dags att klippa igen.
Det är den tiden nu.
Jag fick en tatuering i 70-årspresent av min fru. Motiv och plats på kroppen fick jag välja själv. I veckan uppsökte jag Palten, eller Van Palten som han i konstnärliga sammanhang egentligen heter, i hans tatuerarsalong i Visby.
Palten har tatuerat åtskilliga under de år han hållit på, men aldrig på den del av kroppen som jag valt. Det sa han i alla fall. Nu är jag säker på att det kommer att spekuleras väldeliga om vilken kroppsdel det handlar om.
Tatueringen sitter dock inte på den plats ni förmodligen tror.
Köper en flaska australiensiskt vin. Flaskan är av plast. På etiketten på baksidan står det Pant 1 kr! Systemet tar väl inte mot pantflaskor?
Nej, det gör de inte får jag veta när jag ringer butiken i Hemse. Men det går bra att panta dem i livsmedelsaffärerna. Jag kontaktar handlaren här i byn och undrar om han inte blir upprörd över att Systemet låter honom ta hand om returflaskorna.
- Nej, jag får ju betalt för allt som pantas, säger han.
Däremot har han väldigt lätt att hålla sig för skratt, när han tvingas stå och sortera bort glasburkar och annat glasskrot som folk skickar in på bandet i pantmaskinen.
Tuppen Pekka meddelar:
På förekommen anledning drar jag härmed tillbaka min kandilaber (han menar kandidatur) inför det kommande EU-valet. Det har nämligen kommit till min kännedom att i EU-patentet (parlamentet) i Bryssel finns inga ordentliga sittpinnar.