23 januari
Trettio sekunder leder hon med, Helena Ekholm. Det handlar om skidstytte, damstafett andra sträckan.
Jag sitter i Hallstahammar och försöker fördela hjärnkapaciteten någorlunda jämnt mellan sportsändningarna på TV och skrivandet. Fram till hit har det i alla fall gått bra.
Hallstahammar en idyllisk bruksort i Västmanland, drygt två mil från Västerås. Cirka 10 000 innevånare i tätorten och två stora industrier, Bultfabriken och Sandvik. Thore Skogman är bygdens store son och har fått ett minnesrum i Folkets hus.
Jag har kört hit från Skåne och pappa för att få några dagar lugn och eftertanke om både det ena och det andra, innan jag åker till Stockholm och firar yngsta dotterns kvartssekelfödelsedag och träffa en busschaufför, som jag ska intervjua innan jag på allvar börja skriva min nästa bok.
Pappa, 98, har nu för gott (hoppas jag) tvingats lämna sitt hus i Lomma, som han byggde 1963. Han har i det längsta vägrat att ens tänka på något annat boende, men efter flera svåra fall hemma med sjukhusvistelse som följd är det dags nu.
När min syster och jag kommer för att hälsa på honom på det tillfälliga korttidsboendet känner han först inte igen oss.
- Hur har det kunnat bli så här? säger han när vi berättar vem vi är. Då blir han glad och börjar berätta om ungdomstiden i Hellvi. Han räknar upp en rad gamla kamrater och frågar hela tiden:
- Lever han? Lever hon?
Jag vet inte, men förmodligen inte. Och han berättar om sin mamma, min farmor, och börjar gråta. Torkar tårarna och frågar:
- Har Stångaspelen varit ännu?
När jag berättar att det bara är januari, Stångaspelen avgörs i juli, suckar han och säger:
- Hur har det kunnat bli så här?
Jag gör en lång promenad i det vintriga Hallstahammar. Runt sjön - vad den nu heter? - och genom det gamla brukssamhället, korsar Strömsholms kanal och stannar och tittar ner i det forsande vattnet vid en av slussarna. I en handelsträdgård/inredningsaffär tror jag inte mina ögon och får en nostalgisk chock när jag ser en hög askar med Friska Fläktar. Jag köper naturligtvis en ask av min ungdoms favoritpastiller, som tydligen har börjat tillverkas igen.
Jag köper även ett färdigt travtips i en speceriaffär, innan jag går tillbaka till hotellet där jag den här lördagen är en av fyra gäster. Jag skriver, tittar på sport och Håkan Juholt i TV. Det går till slut åt fanders för skidskyttedamerna och för Juholt går det minst lika illa. Men jag tror ändå, trots allt, att han är rätt glad att få lämna rikspolitiken.
Aftonbladet lördag:
Det var fel på bläcket, svart istället för blått, på arbetsgivarintyget. Därför har Zandra Danielsen, 25-årig arbetslös småbarnsmamma, fått vänta på a-kassans beslut sedan i oktober!
Vad är det för samhälle vi lever i? De fattiga blir fattigare, de rika rikare. Och bankerna som inte vill handskas med pengar längre!
Nästan åttio gradar är det i hotellets nybyggda bastu. Varmare än så blir ett riktigt bastubad inte skönt. Jämn påspädning av vatten på de heta stenarna, några klunkar öl mellan varje "sittning" och därefter upp till tv:n där V 75-hästarna inte riktigt springer som jag önskar. Ett rätt på en kupong som kostat 192 kronor. Bortkastade pengar? Inte alls.
Drömmen levde i alla fall några timmar!