Förra året bröts en trend.
Efter sju snöfria jular fick vi äntligen uppleva en vit jul på Gotland.
Och i år är det fortsättning följer. Det är om möjligt ännu mer snö än för ett år sedan.
Snön föll redan för en månad sedan och eftersom den har kommit i så stora mängder ska vi nog inte räkna med att vara snöbefriade förrän i april.
Men så är det. Det är bara att gilla läget oavsett om man gillar snö eller inte.
Vädret är något som berör oss alla.
Det är därför ingen tillfällighet att kvällstidningarna i stort sett varje dag har löpsedlar som berättar om vad vi har att vänta oss. Och det verkar inte finnas några gränser för deras uppfinningsrikedom när det gäller att hitta på nya namn för väder, halka och kyla.
Extremhalka, jojokyla (kyla som kommer tillbaka hela tiden), iskyla, rysskyla, snökaos, skräckväder, skarp kyla, ishavskyla, kylan kopplar ett järngrepp, kylan lamslår Europa och bitande kyla är några rubrikord jag snappat upp de senaste veckorna.
Jag vet inte riktigt vad som har hänt med vädret de senaste åren. Tidigare serverades vi rön att växthuseffekten skulle göra vintrarna allt varmare.
Men nu är allt precis tvärtom. USA har haft minusgrader till och med i Florida, i Colombia har det regnat i fem månader, i Europa vräker snön ner, storflygplatserna har lamslagits och i norra Afrika har det varit sandstorm.
Ur led är tiden, i varje fall när det gäller vädret.
Men det är förstås skillnad på vinter och vinter. Förra veckan kom jag hem från en tvåveckorssemester i Egypten. Där var det också vinter.
Egyptierna gick klädda i båda stickade mössor och täckjackor och klagade rent allmänt på kylan. Kylan i deras värld var mellan 20 och 24 plusgrader.
Eftersom min fru och jag ogärna lämnar Gotland på sommaren har vi valt decembersemester de tre senaste åren. Jag lovar, det är inte helt fel.
Den här gången reste vi från Gotland.
Chartertrafiken till och från ön har gett oss som bor här en helt ny chans att komma ut i världen utan att behöva passera Stockholm.
Det är praktiskt. Vi sparar semesterdagar, och framförallt är det så skönt att vara hemma i värmen i lägenheten en halvtimme efter att vi har landat.
Vi gotlänningar är uppenbarligen ett resande folk. Vi fyller flygplan efter flygplan från Visby.
Vi var 156 gotlänningar som åkte till Egypten. Men den enda gången vi sedan träffade på varandra igen var på flyget hem till vår underbara ö.
Allt flera bolag vill etablera sig här och skicka ut oss på nya reseupplevelser. Det är bara att tacka och ta emot och beställa en ny resa. Det kan nog bli något framåt maj igen om vintern blir för grym.
Vi kom hem lagom till släkttraditionen på min hustrus sida att hugga gran på svågerns marker. Vi fick med oss två praktexemplar hem. Med tanke på att det verkar råda granbrist känns det fint att vi har den här möjligheten att själva få hugga vår gran.
I helgen blir det traditionellt julfirande med hela tjocka släkten. De vuxna barnen kommer hem och det blir en jul som det alltid har varit.
Med dagens GT följer en julbilaga. Ola Sollerman har tittat på båttrafiken under 400 år. Han berättar också hur vi kommer att resa i framtiden.
Bilagan är förstås späckad med helgens alla tv-program, och med lite julpyssel.
Jag läser att en av handlarnas stora inkomstkällor under julhandeln är presentkort som aldrig utnyttjas. Enligt nätsidan www.e24.se hamnar var tionde presentkort i en byrålåda och används aldrig. I USA där det finns undersökningar på allt uppskattar man att motsvarande 34 miljarder kronor bara försvinner varje år från konsumenten rakt ner i handlarens ficka.
Själv hittade jag i dagarna ett presentkort hemma i en låda på 300 kronor. Det hade legat där sedan i maj, men gäller dessbättre ett tag till.
Hälften av de som röstat tycker att midsommar är den bästa helgen ser jag på vår webb, helagotland.se. Tänk, det tycker jag med. I varje fall vädermässigt. Annars är förstås julen bäst.
För övrigt är det 184 dagar kvar till midsommarafton.
Trevlig helg och framför allt en riktigt god jul!