Vi åkte ner på hamnen här om kvällen. Skulle ha glass. Självklart gick vi på det äldsta och mest etablerade glassmagasinet där nere. Det som öppnar tidigt på året och stänger sent. Man är väl gotlänning.
När vi satt där och åt vår glass i godan ro inträffade en incident på vägen utanför. En vit stadsjeep stannade helt enkelt mitt på vägen för att plocka upp ett barn som varit inne på samma glassmagasin som oss och köpt glass. Det blev en kö bakom jeepen. Förarna i bilarna bakom visade prov på stort tålamod, men när bilen fortsatte att stå stilla, trots att barnet hoppat in i bilen, ja då började det tutas. Med all rätt. Vi, liksom de flesta människor kring borden runt vårt, konstaterade att "nu är det sommar". För nu är turisterna här.
Givetvis var det inte en gotlänning i den där bilen, det förstod vi alla. För det första är det inte många gotlänningar som kör stadsjeepar och för det andra så vet gotlänningar att man inte får parkera mitt på vägen nere vid hamnen.
Fastlänningar däremot, tror att man får det. Fastlänningar tror även att den allmänna hastigheten på Gotlands vägar är 50 kilometer i timmen. De har ju hört om all K-märkning här på ön och så "förstår" de ju själva att man vid så här vackert landskap måste köra sakta, för annars blir ju landskapet förstört.
På söndagarna när de har bråttom in till båten däremot, då kan de inte förstå hur gotlänningar kan klara sig med sina 80 kilometer i timmen och väljer själva att köra 110, för att visa solidaritet med gutarna.
Fastlänningarna är väldigt stolta över den där solidariteten som de känner att de visar oss öbor. Särskilt de med sommarhus här och allra helst de som väljer att även komma hit höst, vinter och vår. De älskar att leva bland gutarna. Köpa gotländska råvaror. Göra sådant som gotlänningarna gör till vardags. Gärna även umgås med någon liten butter gotlänning på fritiden. Det är liksom det coolaste.
Vidare älskar fastlänningar att stå i kö, men de hatar maneterna i havet. De tror nämligen att det är brännmaneter. De älskar raukar och precis alla tycker att just de har det där lite extra speciella bandet med Gotland.
De flesta avskyr hur Gotland exploateras, men just deras egna stora sommarhus precis vid strandkanten är förstås ett undantag och helt klart nödvändigt för Gotlands fortsatta utveckling.
På sommaren kan man faktiskt skylla precis allting på turisterna. Köerna, trafiken, priserna, tillgängligheten, allt. Förutom möjligen vädret.
Men inte kommer turisterna bara med ilska och irritation, nej då. Man kan skratta åt dem också. Som alla de där föräldrarna som skriker hysteriskt på stranden då deras barn fångat en liten manet. Eller åt de där ungdomarna som vaskade hamburgare på Mc Donalds förra sommaren. Ett gott skratt förlänger livet!
Ja på sommaren, då förvandlas faktiskt Gotland till fördomarnas ö. Det är det inte bara vi som är fulla av fördomar om turister, nej. De har sina föreställningar om oss och vår ö, liksom vi har om dem.
Och så mötas vi alla. Sitter och äter tillsammans på restaurangerna. Samsas i köerna på Ica. Trots fördomar och gliringar oss emellan finns ändå respekten där. Ibland blir vi kompisar. Grillar tillsammans, pratar om stort och smått och inser att vi inte är så olika ändå, när allt kommer omkring. Och det är fint. När Lacoste-tröjor köpta i Sturegallerian blandas med flanellskjortor från Hemse beklädnad.
När man hör Stockholmare med allvarliga intentioner ge sig på "Summarn kummar " och gotlänningar som skanderar "skjorta, kavaj och röda byxor".
Då är det sommar.
Välkomna tillbaka, kära
turistjävlar.