Nu har jag börjat samla medelålderspoäng
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Erfarenhet, pengar, barn... eh...
Sen var det slut, tror jag.
För annars hittar jag nästan bara nackdelar. Bland annat allt detta ansvar som ålder på ett eller annat sätt för med sig, att försörja sin familj, att sköta sitt jobb, att eventuellt göra nån form av karriär. En utmaning säger vissa, och okej, det kan jag kanske hålla med om.
Men ibland kan jag längta efter det där ansvarslösa livet, det egoistiska livet när det bara vara jag, jag jag, och alla beslut var enkla att fatta.
Men så somnar den lilla i min famn, samtidigt som den stora säger "pappa, älskar dig tillbaks till månen igen" (jo, hon har fått den där meningen lite om bakfoten, men det är ju tanken som räknas) och jag fullständigt smälter inombords.
Barn är otvivelaktigt det bästa med att bli vuxen.
Men. Det finns ändå tusen och en dåliga saker med att bli äldre.
För det första är jag inte lika snygg som för tio år sen.
Jag var väl inte direkt bildskön då heller i och för sig, men jag var i alla fall vältränad. Och definitivt snyggare än idag.
En viss trivselvikt har satt sig och den är vid min själ inte lätt att bli av med. Det är inte mycket, fem kilo kanske, men fem blir snabbt tio och femton om man inte passar sig.
För det andra blir jag bara klenare för var dag som går. Jag har inte direkt tid att gå till gymmet fem gånger i veckan längre. Ärligt talat har jag inte lust heller, men ändå.
Några hundra kilo i bänkpress lär jag aldrig vara i närheten av igen.
För det tredje tål jag inte en rotblöta längre, som vi brukar säga. Jag blir extremt bakis i flera dagar efter en kväll på stan. Nu är de kvällarna lyckligtvis inte särskilt många nuförtiden, för det finns definitivt roligare saker än att må som en råtta när ungarna vill underhållas klockan åtta på morgonen.
Apropå ansvar så har jag i och med min pappaledighet blivit en tvättäkta hemmaman.
Jag städar, diskar, tvättar, tar hand om ungarna, lagar mat, handlar och bär in ved.
Jag sköter kort sagt all markservice hemma. Precis som sambon gjorde när hon var mammaledig, ska tilläggas, annars får jag mina fiskar varma.
Och när det gäller markservice så finns det grader i helvetet. Vissa saker är ganska kul, att städa till exempel. Det blir snyggt och bara det är ju en tillfredsställelse.
Men en hel del av det andra hade jag gärna lejt ut om jag haft råd.
Eftersom jag gillar listor så kommer en här, på allmän begäran, de fem absolut tråkigaste måste-göra-sakerna:
1) Vika och sortera in tvätt på rätt ställe.
2) Stryka saker.
3) Putsa fönster.
4) Tömma kompostbacken (och diska den).
5) Städa toaletten.
Jag lekte kurragömma med min tvååring i lekstugan häromdagen.
Lekstugan är på sex kvadratmeter.
Det innebar med andra ord vissa svårigheter att hitta bra gömställen. Det spelade i och för sig mindre roll, för Aina talade noga om för mig exakt var jag skulle gömma mig innan hon gick ut och räknade till fem.
Andra saker som är tråkiga med att bli äldre: Jag lyssnar inte längre på ny musik, det är bara samma gamla Iron Maiden, AC/DC och Metallica. Jag oroar mig över finanskris och räntor. Jag får dåligt samvete om jag slöar bort en eftermiddag utan att åstadkomma något vettigt hemma.
Men ännu kan jag inte klaga på håravfall, och det som finns kvar är inte grått, till skillnad från många av mina vänner (haha, ni är så GAMLA!). Men det är väl bara en tidsfråga.
Från det ena till det andra, strandskyddet är på väg att luckras upp, stod det att läsa häromdagen.
Alltså, jag tror inte på det där med strandskydd. Inte på Gotland i alla fall.
Här beviljas nämligen bygglov utifrån helt andra parametrar än vad som står i lagar och förordningar.
Kolla Tott, kolla Furillen. Det känns som om strandskyddet är till för att hindra vanligt folk från att bygga om sin fiskebod. Men är du väldigt rik och väldigt framgångsrik, eller helt enkelt bara en tillräckligt stor finne i röven på byggnadsnämnden, då är det bara vassego och bygg så vi slipper höra tjatet.
Jag har inget emot att det byggs på exempelvis Furillen. Men jag tycker att det ska vara lika för alla.
Å andra sidan kanske man kan förstå Thomsson och kompani, för finnar i röven är minsann inte roliga. Jag hade en där i höstas och fick sitta med slagsida hela dagen, vilket fick till följd att jag fick gå till naprapaten.
Jag räknar för övrigt inte vuxenpoäng längre, min mätare har stått på rött länge nu.
Autogiro, bolån, Volvo, barn, allt sånt ger utslag på vuxenbarometern. Konstigt och tragiskt vore det väl annars eftersom jag fyller 35 om några månader.
Men frågan är om jag inte slog personbästa i vuxenpoäng häromdan. Jag lagade lunch av rester och hade kokt potatis sparad i en back i kylskåpet.
Kokt potatis sparad. Herregud. Det är inte bara vuxenpoäng, det är medelålderspoäng.