Nu har jag förlorat slaget om katterna
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är inget konstigt med det, det finns en väg förbi nästan alla hus i världen.
Jag har med andra ord inte tänkt särskilt mycket på den där vägen, förutom under Lelleträffen då motorcykeldårarna varvar ur sina japanska kolfibermonster utanför vårt sovrum (tänk om folk kunde ha vett att köra gamla slöa Harleys, vad lugnt och skönt det hade varit).
Jag tänkte inte särskilt mycket på vägen när vi fick barn heller, ungarna kommer inte igenom stängslet och ingen av dem är rymningsbenägen.
Men nu har jag förlorat slaget om katterna, och plötsligt är vägen ett verkligt orosmoment.
Sedan några veckor bor alltså två fullständigt onödiga sällskapsdjur hemma hos oss. Enda villkoret för att jag skulle släppa in katter i mitt hem var att jag skulle få döpa dem, Preben och Piotr skulle de heta oavsett kön.
Men när de väl kom hem blev jag överkörd där också, nu heter de Kajsa och Godis vilket inte alls är lika coolt tycker jag. Men jag är ju bara pappa, och pappor fattar uppenbarligen inte viktiga saker som kattnamn.
Naturligtvis är de söta som socker och stoiskt står de ut med att bli omkringburna, nedbäddade och begravda under nallar och filtar. Motvilligt har jag börjat gilla våra nya familjemedlemmar, även om jag aldrig kommer acceptera kattsand på badrumsgolvet.
Men den där vägen. Nu har jag börjat få mardrömmar om att se ett kattkadaver ligga vid dikeskanten varje gång jag ska in till stan.
Jag kan inte ens backa ut bilen utan att få ångest.
Djur blir överkörda hela tiden, det är inget konstigt med det heller, det är en naturlig konsekvens av att vi har vägar och bilar. Däremot fattar jag inte hur bilförare som mosar en igelkott kan låta den ligga kvar mitt på vägbanan. Kör man över ett djur får man väl se till att städa undan efter sig, stanna bilen och kasta ned det i diket.
Jag menar, man måste ju ändå stanna för att se efter att djuret är dött?
Sommartid på Gotland ligger det kadaver överallt, de blir plattare och plattare tills en kråka till slut förbarmar sig över aset och drar ut det på en åker.
Nu gäller det bara att se till att katterna överlever, för en liten bit av mig skulle dö samtidigt som jag tvingades tala om för barnen att Godis eller Kajsa förpassats till de sälla jaktmarkerna av en dåre på kolfiberhoj.
Från katter till tidsresor. Dem kan man ta på olika sätt, att lyssna på Richard Marx är ett. Att plocka fram skolkataloger i svartvitt från Gråboskolan 1983 ett annat.
Men jag fick en tripp 28 år bakåt i förrgår i Vibblehallen, jag var helt oförberedd. Jag skulle köpa tuggummi till ungarna i den där vridautomaten där man får fem små kulor för en krona. Inget konstigt med det, barnen får nästan alltid tuggummi där eftersom jag är en vek pappa som vi ha det tyst och lugnt i bilen på väg hem.
Jag smakar däremot aldrig själv eftersom jag vet att de är äckliga.
Men den här gången gjorde jag det, jag tog ett ljusblått, och den alltför välbekanta smaken, en mix av socker, sköljmedel och papper, flyttade mig på ett ögonblick till Gråbohallen 1982.
Då hade de just fått in en tuggummiautomat med en pistol där enkronan hamnade och så fick man en möjlighet att vinna tillbaka sin krona.
Det var revolution. En chans att få gratis tuggummi! Vi sprang dit varje rast för att prova lyckan.
Jag måste ha provat 50 gånger, men aldrig att jag fick tillbaka min krona för tillverkaren - förbannad vare han och hans avkomma intill tredje led - hade monterat pistolen snett.
Jag vet inte någon annan heller som lyckades träffa den smala springan, men det gick rykten i skolan om att en av de coola killarna i sexan alltid träffade och därmed hade fritt tuggummi resten av livet.
Jag minns att jag tänkte att det första jag skulle göra när jag blev stor och fick ett jobb var att skaffa en alldeles egen tuggummiautomat.
Nu åker jag och tankar bilen i stället. Kul.
Märkligt hur få av alla planer jag smidde som liten som jag faktiskt förverkligat.
Veckans lista. Fem saker jag skulle köpa när jag blev stor, som ännu står på inköpslistan.
1) Tuggummiautomaten.
2) Ett flipperspel. Ett sånt de hade på Wallins Café i Katthammarsvik i slutet av 70-talet.
3) En Porsche. Nu vill jag verkligen inte ha en sån, men jag hade en modellbil som liten innan storebrorsan lurade av mig den i en av otaliga bytesaffärer jag alltid gick back på.
4) Ett trumset.
5) En snöskoter.